Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1862, sida 2

och tidsenlig skala, än Sånga. Det eger alla erforderliga elementer att omskapas till en helsobrunn i det ordets populära bemärkelse. Det har ett helsogifwande watten att dricka; derom wittna många tusendes återställda tfropp8och fjäldförmögenheter ; det lemnar tillfälle till bad i den nedanför flytande Ångermanelfwen; det är jemförelsewis en ringare del af troppsliga krämpor, som de båda wattnen ej bota. Helsokällan renar för: swagade magar, botar krymplingars Iyten, stärker enerverades lemmar; baden i den friska, swagt strömmande Anger: manelfwen: hwilten fond af helsa och munterhet lemna de ej åt den, som will begagna fig deraf! Dertill kommer nu: en lokal, måhända en of de mest roman: tiska, som norra Swerige har att upp: wisa; ett godkändt wärdshus på stället och — töras wi nämna det? — wissa tider af året hwimlar det af militär der: utanför fe der något att taga mara på för — giftassjuka damer! Korrt sagt: för att wara i det alhvarfamma Kagermanland, måste man erkänna, att Sånga, såsom helsobrunn, har agrementer att bjuda på, fom få af det flaget ega i det öfriga Norrland. Folk af olika åldrar och samhällsställning haswa också sedan äldre dagar uppsökt denna brunn, och förtroendet för såwäl fällan som lä karen har tillwäxt med åren. Men nu kommer just hwad wi synnerligast welat antyda: brist på tillräckliga och ända: målsenliga boningsrum för helsosökande: det är det ena; och det andra an: märkningswärda är det pygmeiffa ifjelf: wa inrättningen. Hwarföre, då en gif: mild natur gjort få mycket för en bhelsobrunn i större skala, har fonftoch menniskohand gjort få litet? Jag anländer till Sånga, för att stärka en förswagad helsa. Artigt och aktningdfullt mottages jag af den gamle brunnsdintendenten; jag inskrifwes på listan; jag får dietiska föreskrifter; jag hemställer till honom: hwar får jag bo? Den gamle lä karen swarar mig med en arelvydning: — Min herre, jag beklagar att jag ide wet war jag skall anwisa er bostad. Mina egna rum för patienter äro redan upptagna. — Men kanhända i någon gård här i grannskapet? — Ater en axelryckning, och ett swar att äfwen der äro alla rum upptagna. Omsider, och lyckligare fall, lyckas jag öfwertala den gamle hederlige Sten: holm att lemna mig en ffrubb i fitt öfwerbefolkade wärdshus. Men jag är sjuk; jag behöfwer hwila och ostörd ro under natten. Men den är icke möjlig i hand boning, åtminstone få länge be: wäringsöfningarne fortgå. J mindre lyckligt fall fan jag möjligen mot en obillig hyra få tränga mig in med en äldre brunnsgäst i någon af badftugorna på mon ofwan lägret. Då har jag först och främst en half fjerdingswäg till brunnen; widare obehaget att genera en för mig främmande perfon, och flutligen riskerar jag att en wacker dag war