iflysa alla mästareprof eller annat sätt itt styrka erforderlig skicklighet, samt att alldeles borttana slyldigheten att begära rättighet att, fom försörjningsmedel, med egna händer till afsalu åstadtomma handtwerksarbeten eller andra tillwerkningar, hwilket hädanefter endast på fin höid bes höfte anmälas, m. m. Detta är onfulls ständig och oinskräntt handels och ni ringsfrihet, fåran ven endast torde finz nas i Nordamerikas Förcuta Stater. Denna ökade frihet åtföljes ej heller af några andra förpligtelser å näringgidkarens sida, än skyldigheten att enligt Bewillningsförordningen erlägga skatt för sin rörelse. Att dömma af de kungliga skrifwelser i ämnet, fom nedanför meddelas, behöfwa ej heller dessa nya nä ringsidkare deltaga uti de särskilda bör bor, hwilka nu endast åligga städernas burskapsegande borgare, och hwilka på många ställen äro ganska betungande. Förmodligen skola dessa af statswerket öfwertagas jemte skyldigheten att aflöna städernas administration, lagskipning, po lis m. m., hwillket städernas innewånare eller borgerskapet hittills måst sjelfwe bekosta. När landsbygden i alla öfriga hänseenden ställes likberättigad med tår derna; få är det ide allenast billigt, utan alldeles nödwändigt, att städerna äfwen i sistnämnda hänseende ställas litbevät:tigade med landsbygden, d. w. s. befrias ifrån skyldigheten att aftöna borgmästare och råd, polig, debiterings oc uppbördåmän, stadsingeniörer, läfarc, måg: och tullhus med deras administratorer, hamnar och kajer, hållskjuts, m. m, m. m. Det blefwe oc orimligt att åligga ftä dernas innewånare i gemen dessa nya förpligtelser utan några motswarande rättigheter och förmåner; ty hwarför skulle endast dessa sålunda betungas mer ra än andra rikets skattdragande innemånare? Men förmodligen har regeringen äfwen warit betänkt på afhjelpandet af dessa orättwisor emot städernas innemå nare i allmänhet eller deras gamla bur: skapsegande borgare i synnerhet, ehuru man ännu ingen underrättelse derom er: hållit. Alltid utgående från grundsatsen, att rättigheter och skyldigheter böra ömsesidigt betinga hwarandra, famt att in gen frihet bör förnärma rätt och billig: het, äfwen om densamma kunde medföra wissa förmåner i andra hänfeenden — såsom t. er. här en mångdubblad oms fattning af diverse utländsk kram och derigenom ökade tulliukomster m. m., — wilja wi tillswidare hoppas, att res geringen werkligen uppfattat frågan i denna widd samt gifwer reformen det genomgripande omfång, hwarfsörutan den kunde mera skada än gagna den. Efter dessa reflexioner meddelas de märkliga regeringshandlingarne i äm net, hämtade ur Posttidningens officiella afdelning, och hwilka ega följande lydelse: X betraktande af landsbygdens inmiå nares ökade behof af handelswaror i den mån industrien derstädes wunnit större utweckling, hwaraf under de sednare årer ofta framkallats underdåniga ansökningar —sK— 22— Ws—