Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1862, sida 3

allan rättfärdighet. Fogeljagten lemnas på landet utan tillsyn, och utan försyn för stadga, fronooch jäneri betjening trypa smygskyttarna i alla berg och ffos gar under den tid parningen pågår. Detta är lika hjertlöst, fom laglöst och oklott. Men nöjet af denna jagt, den lumpna styfwer krypskytten derpå förs tjenar och läckergommarne på städernas spisqwarter utgöra en tillräcklig mot wiat mot stadgans föreskrift. Wi finna flere än en lällarmästare, sjelf medlem af jäsareförbund och således ide ofunnig om jagtstadgans bestämda förbud i thy fall, med öppen blick och högburet hufwud framräcka sin långa matsel, der mången gång främst på listan, tjädrar, orrar och hjerpar paradera. Jnbilla oss sedan, den fom fan, att alla desfja läder: bitar äro s. k. iställarmat! Wi äro inga wänner af pedanteri i något fall; men wi tillstå helt öppet att det förwånar oss det wederbörande, fom tillsynen hafwa öfwer jagtstadgans efterlefnad, så litet eller platt intet deråt egna fin fiyldige het och fin omhugsan. En annan orts ning blir dot nuvdwändig att fnart inföc ra, såwida ej talet om Rorrlands fogelhandel om några decennier skall höra till sagornas område. Sat sapienti.