Norrländska Korrespondenten – 14 maj 1862, sida 3

Kolportörswäsendet. (Forts. fr. n:r 37). Här uppstår nu sjelfmant en annan fråga, fom dock närmast rörer den evans zeliska fosterlandsstiftelsen. Man wet, att stiftelsen länge ifrat för det upp: märande slägtets uppfoftran, bwilfet wil och är det wackraste fältet för enskild eller allmän werksamhet. Men frågas det, hwarföre ådagalägger stiftelsen äl: wen här en få i ögonen fallande föndringslust genom inrättande af ett flags isolerade klosterskolor, der barnen, tagna undan både föräldrar och jemnåriga, fåt: tas under uppsigt af en lärarinna, fom åtagit fig att på suckarnes brygga och genom tårarnas dal leda dessa späda warelser in i en mystisk werld, der ers farenheten så ofta bewisat att frukterna för deras hjerta blifwit antingen ett fjutligt swärmeri eller ett brådmoget hyc leri? J saknad of någon offentligt ut: talad bewekelsegrund härför har allmänna omdömet af förewarande omständigheter gjort den slutsatsen att foltskolan, lifasom kyrlan, af fosterlandsstiftelsen och dess parti betraktas såsom en otrons och ogudaktighetens härd, hwarifrån endast laster och flärd spridas ut bland menft ligheten och derföre af de trogna måste undwikas. Så till wida kan det ock ligga sanning i denna dom, fom folkfuns derwisningen mångenstädes tywärr fafe nar både den anda och den framfart, hwartill de nya författningarna i denna wäg syfta. Men af ett här och der frame sljutande missbruk bör wäl icke en ins rättning i fin helhet fördömas, fom obe stridligen ide allenast afser, utan och för det mesta befordrar det uppwäxande flig: tets uppfostran till lefwande kristendom ech allmänt nyttigt wetande! Rej, fli