Norrländska Korrespondenten – 16 april 1862, sida 3

wit promoverad, erhöll omtrina 7 Mil ifrån S:t Petersburg i Sclisfeiburgffa tretsen uti Ingermanland ett littet pa storat. Der werkade han med synbar wälsignelse, allmänt älskad of fina Åhörare samt attad af öfrige förfamtingsmedlemmar. Större delen af hans ihdvare woro lifegne, men behant lades af sina herrar dock galsta mensåligt. Tillika med bondeemancipatior tefrågans uppiomst tillsuttes af tejsaren uti de olika lands: orterne embetsmän under namn af fredsromare, hwilta fingo uppdraget att wid förejallande twistigheter slilja herrarne cl) deras lifegne emellan; ve blefwo tillika anbefallde att under ingen förewändning omhändertaga befattningar, som i ett eller annat afseende tunde göra dem ins tresserade att förswara endera af bes mälde parters fördelar på ren andres betostnad. Fredsdomaren uti nu ifrågar warande tratt, mid namn Besack, satte sig dock det oaltatt i besittning af en egendom, fom en tid bortåt warit under förmyndareförwaltning; under ffinämns de förwaltning, fom warit mera flopp, fingo de lifegne tillfälle att åsamta fig betydliga stulcer till sina herrar, och då det låg utt bemälde Besar is intresse att så snart och noga fom möjligt få fule derna indrifne, började han lulrälsa dem med största stränghet. Detta wäckte mijnöje hos de lifegne, hwaraf frersrunmaren tager sig anledning att inberätta, vet de lifegne hate upproriska frömplingar för fig, till hwiltas undertryckande han reqvirerade och erhöll ett kompani militär. Genom den ytterligare utpressning detta hade till påföljd, retades de stakars lifegne ännu mera, och nu fram tallades den ena grymma bestraffningen efter den andra. Sålunda blef äfwen, ibland andra, en luthersk dugtig bonde, fom synnerligen misshagade menniffoplågaren Besack, en sönda 3zo morgon uppe tallad till denne och för det ban ide tunnat på bestämd tid liqvidera någon stuld på det grymmaste sätt piskar och mife handlad, få att han efter hemtomsten fick intaga sängen och någon stund derefter befann sig i sådant tilstånd att han till följd deraf wäntade sitt lifs int! i unge tande att derförinnan intaga Herrans heliga nattward, esterskickade han pastorn som just war på wäg till sitt hem, efter slutad gudstjenst. Han begifwer fig acnast till den qwidande bonden och antväfs far ter redan en af de lägre polistjonsteandar, fom infunnit fig för att göra sig underrättad om den piskades beljotillstånd. Det uppftod, ett fort samtal emellan pastorn och polistienstemannen, hwarunder den förre utlät sig mindre fördelaktigt om den grymme fredsdomaven och hang begrepp om lagar, dessas beskaffenhet, rätta förstånd och rättwisa tillämpning. Fredsdomaren, som redan länge warit beswärad af den rättwise och samwetsgranne pastorns granska; fick nu, af polistjenstemannen underrättad om samtalet med pastorn, en efterlängtad anledning att söka få pastorn störtad, och det behöfdes ej heller mera ssäl; han