Norrländska Korrespondenten – 25 januari 1862, sida 2

möttes twänne brudtåg på detta berg. Båda wille fram, men hindrade hwarandra. En strid uppstod mellan dem, så häftig, att det ena tågets brud och den andras brudgum störtade utför berget i sjön. Stor war de qwarlemnades sorg; försoning mellan wederparterna följde omedelbart och de begrofwo sig sjelfwa för alltid i ett närliggande kloster, af hwilket ej nu finnes något spår. — Jag har hört den pä ett annat sätt, fom mere faller mig i smaken. Båda tågen försonade sig utan några äfwentyr med hwarandra. När wi skola wigas, Elin, gå wi icke öfwer detta fjell. Wi låna herrskapets wagn på Hofwered och fara stora wägen till fyrfan. J jul måste bröllopet stå och under sommaren skall jag sjelf inreda en byggning, fom redan är: uppfatt. Den ligger några fteg ifrån fars stuga. Den är tilltagen i stort, skall du tro. Stuga med tammare innanföre, kök, stafferi och werkstad. Tape ter uppsättas på wäggarna, och jag trotsar Olof Björnson att kunna ha grannare hos sig, än wi skola ha. — Wore stugan din så liten, som ett nötskal, toge jag heldre in der än i ett slott med Olof Björnson. — HKederlig karl är han ändå, menade Erik, kanske bättre än jag. — fåt än få wara, få . jag tan ej bielpa bet, du och endast du. Elin såg på honom med ett fmåleende. Han kramade hennes hand. . 3 gladt samspråk förswann minut efter minut, tills de slutligen fågo Brudfjellet under sig. — Wägen här är för brant för dig, sade Erik. Han tog henne på sina armar och bar henne utför den sluttande bergsstigen, tills de hamnade i