Norrländska Korrespondenten – 28 december 1861, sida 2

om redligt bemödande, att så godt wi funna, motswara billiga anspråk. Den tid, fom stundar, synes bära många dun nen för publicistisk behandling i fitt sköte, så wäl med afseende på det förestående, wigtiga tilldragelser bebådande Niksmö tet, som ock med afseende på de politiska rörelser, som på många puntter af wårt jordtlot jynas mer och mer utwidga sitt område, Wi skola i i detta blad ide underlåta att följa dessa med mår upp: märksamhet och deraf meddela hwad fom fan wara af större betydelse och intresse för wåra läsare; derwid dock denna stads och den omgifwande ortens angeligenheter ide komma att förbises. Wi göra oss derjemte den förhoppning, att äfwen under det nu mötande året benäget ihåg: kommas med insända uppsatser och förs respondenser, fom funna bidraga till all mänhetens nytta och belåtenhet. På dessa grunder anmäla wi of till fort: satt bewågenhet hos den ärade publik, till hwilken wi nu frambära wår hjertliga wälönskan för det kommande nya året! Redaktionen. — Till wår i föregående n:r lemnade underrättelse om mördaren Jakob Söderbergs gripande, få wi nu ur Sunds: mwall8-Boften, tillägga följande, rörande sättet för hans tillfångatagande och deraf föranledda reflektioner. Sedan Hr fronolänsmannen Winter af besoldade fun: skapare blifwit underrättad att Söderberg skulle uppehålla fig på skogarne kring Löfsjön, cirka 3 mil från Sunds: mall och 3 mil sydost om Noraforss bruk, begaf han fig den 17 d:s dit, åtföljd af fjerdingsmannen Colldgn och ffogwatktaren Forsslund å Norafoss, sedan Söders berg dagen förut fåfängt efterspanats på andra håll. Anlända till Löfsjön skiljde hr Winter sig ifrån sitt sällskap samt anwisade dem att taga wägen genom ffogen fram till kolaren Kjellmans torp dit hr Winter på en annan wig begaf sig. Kolaren, som war hemma, sade sig på tillfrågan hwarken känna eller hafwa sett Söderberg; men då han öfwertygades om att hang uppgift icke war fanningsenlig, lyckades det hr Winter att, dels medelst öfwertalande dels under hotel: fer, förmå honom att anwisa Söderbergs tillflyktsort. Under tiden hade hr Win: ters biträden äfwen anländt till gården, medhafwande ett par Söderberg tillhör vande skidor med staf, hwilka de påträffat wid ett träd utanföre en så kallad kolkoja. Alla gingo nu tillsammans upp: före Löfsjöberget och påträffade, efter en stunds trefwande ibland täta granar, en af timmer nyss uppförd koja, hwarifrån rök uppsteg. Wissa att rymmaren skulle finnas der, gingo de mycket warsamt fram och hunno till kojans dörr innan Söder: berg observerat att han war upptäckt; men då rusade han mot dörröppningen, der han dock hejdades mid åsynen af få wäl efterspanarne som deras wapen. Utan ringaste motstånd öfwerlemnade han sig nu åt dessa och medföljde till Flata by, der han förblef under bewakning till def att fånggewaldigern Sandberg, Hwil— —— —