flickor skulle gå ut till Bondsjö .. och då hade fin, åtta herrar gått förut i stadsbacken och hade med fej . . . och när mi kom till Bondsjö så gick mi in hos Pehr Lars och der arrangerades kaffe och konfekt och bal på blanka förmiddagen och arrangeringar, och herrarne hade med sej få dom drack flere glas fham pis, få det war få obeskrifligt trefligt, bara dom inte blifwit generade af hwarandra, få att dom börja slåss få ofantligt att flere näsor blödde få obeskrifligt, och herr Boströms betjent ref sönder fina spritt fprångande nya gula byxor twärs öfwer, få här. o wi skratta få ofantligt att . . . men eljest få hade mi få obeskrifligt entelt och nätt få ... men kanske wi ska nu? — och härmid uppreste fig trvädhandtarens dotter, hwars språtlåda få plötsligen uppslagits, och antydde med en ceriös nigning sin önskan om dansens fortsättande. Med synnerligt lif, fastän med mer och mindre grace, fortgick samma wals allt ännu en qwarts timme och jag hade derunder tid att ännu ett par gånger få nöjet af min eleganta dams intres: fanta samtal. Bland annat yttrade hon: — Det war annat flag den tiden jag gid i pens sion i Hernösand! Det war lif der! Jag war på ett bröllop der också och det war få ofantligt mycet folk, få mycke folk, att ... både Landshöfdingen och Cons sistorium war der och herr Bolm han hade gjort få obeffrifligt roliga verser . . . och få war hela artilleriet der i full uniform . . . ja, det war få högtid ligt att ... om aftnarna då få gid frun och mi pensions flickorna ut åt Hof och Rosenbäck och alltid få träffa wi på nå herrar, fom frun kände, och dom bjöd på lemonad och sandbakelse och då kunde wi bli till sent på qwällen och Då följde herrarne med of hem .. . jo, det war annat det! ... Men hwad Har