Norrländska Korrespondenten – 28 december 1861, sida 2

— Men då äb ni inte serdeles danssjuka i ådalen? .. — Anej. — Nå, det är inte litet präktigt i arrangemanwäg, det här .. , det är ju kavaljerna fom bestå fiolerna? — Ja, utom faffet och theet och fodret, det jpen: dera wi fruntimmer på. — Seså för böfweln, nu har hon då ändtligen fått mål i munnen! — tänkte jag och fortsatte: — Aha . det är en så kallad knytbal ... det ligger i sjelfwa arten af en sådan någonting genomtrefligt, någonting fritt och ogeneradt. — Jaa — under det jag git i pension, få gjorde wi ofta knytbaler ut på landet ... — Förlåt mej, i hwilken pension har . — Hos en fru i Hernösand, som har pension för bättre mans barn; och då bruka wi om wåren ro opp i elfwen .. det war så innerligen roligt att sitta och gunga på swallwågorna från hafwet ... dom war få blåa och klara få .. . och ibland få war det herrar med ifrån stan, fom både bjudit of och dom hade alltid med sej någonting . . och få gjorde wi upp eld på Snättsundholmarne och kokte laffe och herrarna gjorde äggtoddy och spelte gnitarr och sjöng få att det war få obeskrifligt roligt att... — Ar det länge sedan pensionen besöktes? — Twå år i rappet ... men en gång få hade wi alla flikarna fått lof af frun att gå ut till Bondsiö och plocka en forts blommor, fom hette Lend... ha herrn fett di der blommorna? . .. dit ljusa och blåa med gredelina strimlor och hwita och en får dan rar luft på di fedan . . det war om en mår ... och några handelsbokhållare hade fått nys om att mi