Norrländska Korrespondenten – 12 oktober 1861, sida 2

åklagaren ej wid rätten war försedd med bewis deröfwer, att åtskilliga personer från landet stämts, afskrefwos målen. Beklagligtwis händer det ofta att fjerdingsmännen, ehuru af länsmännen ans befallde att delgifwa personer stämning till härwarande Råhusrätt, af en eller annan orsak icke uppfylla fina pligter i detta hänseende; och, ehuru mi meta att klagomål redan för längesedan ingått till wederbörande, öfwer försumlighetexna, hafwa dock ännu ide några kraftiga åtgärder för undanrödjande deraf widtagits. — J Sundsmalls-Postens sednaste n:r läses en insänd artikel rörande tvycdfri-: hetens missbruk till personliga och orätt: wisa anfall, deri få träffande anmärt ningar och anspelningar på dagens hiäudelfer förekomma, att wi ej funna neka oss nöjet att den äfwen här meddela. Den har söljande lydelse: Om ffandalpresfen. Det gamla ordspråket: intet godt, som ej har något ondt wed fig, har äfwen fin tillämpning på tryckfriheten. Jett land, der denna frihet i sin fulla widsträckthet åtnjutes, är det naturligt att missbruk af densamma måste ega rum och att sälunda skandaltidningar uppstå, i hwilka det enstilta hatet och den låga afunden får tillfälle att hejdlöft utgjuta fin galla. Brå gar man, hur är det möjligt, att någon will utgifwa en fåran tidning, swaras: answarige utgifwaren är wanligen någon person ur lägsta pöbeln t. er. en hamns buse, fom vertill blifwit lejd, under det de egentliga redaktörerna äro moralista bankruttörer, som, sedan de förwerkat sitt anseende och jagat hwarje ädel tanke på porten, göra skandalen till en före trot. Föreställ dig läsare! ett besök i dessas wertstad; du finner en af redattörerna fysfelfatt att öppna en mängd nyss ankomna bref, fom hwartdera innehåller något bidrag till tidningen. Här en god: bit, fom han med wild förnöjelse kramar mellan händerna. Det är en nidskrift från en själsfrände Q., som för något enskilt ändamål will offentligen nedergöra A., en i fin ort allmänt wärderad och aktad man. (I allmänhet blifwa sällan våliga faratterer angripna i ffandaltidningar; nej hederligt solk skall det wara, sådana, fom för fin redbarhet och duglighet åtnjuta förtroende och anseende och fom sätta wärde på ett godt namn och rykte; sådana fan det löna mödan att angripa). Nu är det ide sagdt att denna godbit blir genast i tidningen införd; nej stundom försökes en annan manöver först. Redaktören underrättar i hemlighet A. att en honom förnärmande artikel inkommit samt låter förstå, att, om A. betalar 2 a 3 hundra ror, få ffall densamma af gunst och, nåd ide dlifwa i tidningen införd. År nu HM en man, fom utan kännbar olägenhet fan undwara dessa pengar, få wäljer han of 2:ne onda ting det lindrigare och löser fia fri, åtminstone tills widare. J ans nat fall warder artikeln utan skonsamhet offentliggjord ech A. på det argaste nedswärtad. Idde nog dermed att en före RA RR —X ———---