Norrländska Korrespondenten – 28 september 1861, sida 2

der? återtog han hastigt och pekade på några blad, hwilka den unge bonden hade inftudit i fitt knapphål. — Jag wet ej, wördig prost, swarade Olof, jag plockade dem ute på marken. — Ar det möjligt? — Ja! — (Gud i himlen! ropade den andlige mans nen, han har plockat murgrön, wildt werande. Men det är ej troligt . . . — OM Wördig proften åker dit någon gång ... — Helt säkert! — Nå, då fan prosten få fe med egna ögon. Der wärte mycket af den här örten. — Mycket. — Nog funna wi kläda flera midfommarsstänger dermed det är säkert swarade Olof. — Och det funde du ha hjerta till! gudlös fe! ropade Scharff häftigt. Men, fortfor han efter en stund, liksom skamflat öfwen fin lärd ifwer, du forstär det ej bättre. Du wet ej hwilket dyrbart fynd du gjort. — Iledera helix, återtog han mumlande, hwem skulle ha trott att den wexte få nära? Underbart, underbart! — Will wördig prosten ha örten, få gerna! — Swilken fråga! Tack, tack! och den ifrige naturforskaren bemåktiga fig sitt rof.