Norrländska Korrespondenten – 28 september 1861, sida 2

kring hans läppar. Försänkt i sina minnen märkte han ej en annan wandrare fom fom från en angränsande smäskog och allt mer och mer närmade fig. Den nykomne war en man af omkring femtio år. Kring en hög panna, betäckt af en bredskyggig hatt, föll ett rikt swall af mörkgrå lockar, och anletets hela uttryck bar prägel af allwar i förening med fromhet och kärlek. J den ena handen höll han en knippa af nyligen plockade blommor och i den andra en knölig hagtornskäpp. Fastän den unge bonden framgick fin wäg med raska steg, dröjde det ej länge förrän den äldre mannen, fom tydligen war en stark fotgångare hade upphunnit honom. — Olof! ropade den äldre med wänlig ftämma, och ynglingen spratt till och wände fig om. — Wördig paftor, fade han och lyftade ödmjukt fin bredflyggiga hatt. God afton! — Tad, tad, swarade den tilltalade, hwilfen werkligen war däwarande pastorn i Hölö, Paulus Johannes Scharff. — Du ämnar dig wal hem? fortfor han ef ter en stund. — Ja, wördig paftor! . — Och war har du warit? — Anda tid Wicksberg. — Till Wicksberg! — Men hwad har du — — — — — LL — .KCFFfFC