Norrländska Korrespondenten – 28 september 1861, sida 2

lig, trotts den myckna ohelighet och synd, 4 som i enskilta medlemmar finnes, ty det I är ide af medlemmarnes beskaffenhet, fom d hennes lif ytterst är beroende, utan af f sitt hufwud Christus, från hwilken allt f Kyrkans lif utgår och genom ordet och d satramenterna tillströmma henne. Så f ledes måste äfwen de otrogna räknas till s kyrtans werkliga medlemmar, såwida de 1 stå under inflytelsen af hennes nidemes e del och den i desfa werkande Andens bes o arbetning till deras bättring och ommäns i delse. Så framställes kyrkan äfwen i d ordet, då Frälsaren liknar henne wid en Yr hweteåker med ogräs och wid en not f med goda och onda fiskar. De inkast, fom MN häremot göras af nuwarande baptifter, J såsom fordom af donatisterne ) möter ti Författaren med följande wackra deduktion. u Att otrogna, ogudaktige och skrymtare h skola wara medlemmar i en församling, E om hwilken säges, att Christus för henne d utgifwit fig sjelf, på det Han henne helga n stulle och hafwer gjort henne ren itmattÅ nets bad genom ordet, på det Han skulle 8 beställa fig sjelf en församling, den herrs ä lig är, den ingen fläck etter skrynka Hafh wer eller annat sådant, utan att hon ffulle n wara helig och oftrafflig (Eph. 5: 27), de fan wäl synas orimligt och har ifynnerhe het synts donatister och med dem littänh. tande, hwilka fött denna församlingens he helighet uteslutande i hennes medlemmars he subjettiva trostillstånd samt ansett detta få redan här på jorden kunna blifwa sådant, al att det kunde motswara det mål, fom fyrpi fon under fin utweckling här har fig före0! lagdt och fom hon först i ewigheten skall Di uppnå. De hafwa härwid glömt att fyrfå fan, om än ett Guds rike med ewighetens he trafter i sitt fföte, litwäl i fin historiska lit marifestation på jorden drages in i hänat delsernas ström och fommer i beröring de med öfriga mer eller mindre olikartade G lifsmakter samt ide blott har fin ftäll; ta ning och werksamhet uti werlden, utan sa och utwecklar fig utur werlden, för få ; m widt hon derifrån tager fina medlemmar, j ge och fördenskull ide heller fan utestänga j me inflytelsen af det werldsliga, oheliga och I mc orena, De hafwa glömt, att få mäktig ock ) Donatism oh Donatist er. — Js. k. sa fort begrepp at kyrkohistorien lases följande lik öfwer fjerde seklet: Donatisterne woro ibland de första, som wackte religions ridigbeter. De hade sitt namn såf af en Biskop i Numidien uti Afrika, mid namn : onatus. Stridigheter börjades är 311, gjorde s WA myden skada od) warade ofwer 100 är... J me allmanhet war deras lära, att de allena woro oc Christi sanna forsamtina, fäfom de der allena bli hade rätta laran, od) att nädesmedten utom der 5 församling ite wore gällande: hwarfore och de of å nvo döpte dem, fom trädde i deras ge: menskap. — De sa kallade Circumcelliones lefde sig sasom wilda menni tor, och sokte med wåld och Imo wapen fortplanta de Donatisliska meningarne! :. De ofwade mycken waldfamhet emot kyrkor (U od) lärare, od) förklarade offentligen krig emot ) bli dem, fom Hollo fig till den rentariga förfamlin: och gen; men de woro derunder föga ense fins emel: hyr lan, utan skiljde fig uti utskillina sekter... Dem G alades att, till undwikande af straff, förena fig IS med forsamlingen; hwarigenom de wal anfen: sig ligen minskades i Afrika, men gjorde dot nya hen örelser i nastjoljande århundrade. — (Pm. rcumcellio, ett flags munk. Circumcircare, tryka omkring,. ant — ——.