Norrländska Korrespondenten – 11 maj 1861, sida 2

hemresan den 6 dennes ungefär El. I om aftonen wid Wärssjötorp i Röke socken, en rörlig eld, hwarwid de först mötte en flyende piga, som sprang i full fart, sägande fig wara förföljd af djefwulen eller någon annan brinnande ans de, och då de upphunno denna förmenta ande sågo de till fin stora förwåning, att det war ett brinnande barn, en fer års gammal flifa med alla fina kläder och håret i ljusan låga, springande på lansdwägen för att hinna till fina förildrar, fom bewistade en baptistkonventikel i granskapet. De togo henne genast fast och utsläkte elden, men barnet war redan så illa brändt, att det afled twå timmar derefter. I det närbelägna huset, barnets hem, war elden lös inne i stugan. Föräldrarne hade nemligen gått till baptist mötet och lemnat flickan ensam hem ma, och då hon skolat tända eld hade denna fattat i sängkläderna, hwarest hon låg påklädd, samt äfwen i hennes egna kläder, hwarwid hon skyndat ut för att springa till föräldrarne. Hela fonventikeln samlades i hast wid huset, fom äfwen räddades utom säng och annat dylikt som nedbrann i stugan. Den brända flickans föräldrar hade sistlidet år på lika sätt, under det de bewistade en dylik tonventitel, mistat ett barn fom då föll i en brunn. — Tidningen Wiborg omtalar, att borgmästaren i Kexholm H. Hallonblad af sin enskilda förmögenhet disponerat den högst betydliga summan af innemot 280,006 mark för inrättandet af en foltstoleanstalt. Twenne för pedagogien intresserade unge män komma att på hr H:s bekostnad besöka utlandets förnämsta follstoleinrättningar för att mid denfamma utbilda fig för den tilltänkta anftalten. — J -Arhus Avis läses följande berättelse: J dessa dagar har urmakas ren Nielsen härstädes, förut fördelaktigt tänd för sin skicklighet, förfärdigat ett nytt slags ur, hwilket förtjenar uppmärkfams het. Skillnaden mellan andra ur och detta består förnämligast deri, att dess wisare i fig sjelf innefluter fin rörelses princip och sin rörelses kraft, så att det kan sägas, att här är gjordt ett steg framåt till det hittills ännu ouppnådda målet: perpetuum mobile. På den af en dubbel glastafla bestående och ferdeles wackert utstyrda urtaflan befinner fig endast en stor wifare; mellanrummen mel fan siffrorna äro indelade i fjerdedelar s Åz att uret angifwer klockslaget: hela, halfwa och fjerdedels timmar. — Wisaren Hivilfen fritt swäfwande i midten af taflan är upphängd med en så liten gnidning som möjligt, har den egenskap, att den rör sig af sig sjelf och angifwer tiden utan att drifwas af någon yttre kraft, emedan dess ytterändar äro fullkomligt isolerade och ide stå i någon förbindelse med uppz hängspunkten. Urets gång är regel: mässig; wisaren rör fig liksom på andra ur, rundt omkring taflan på en tidrymd af 12 timmar; om man gifwer den en stöt och derigenom aflägsnar den från det klockslag den angifwer, skall den lik — BSäBsh— enä—ä— — G a