Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1861, sida 3

gelägenheter. och konungen bekläddes åter med sina fordna absoluta suveränitetsrättigheter. Konungen inbjöd församlingen att uttala sina önskningar i afseende å den konstitutionella ställning, som borde gifvas hertigdömet i förhållande till de öfriga landsdelarne, hvarefter församlingen framställde ett förslag, enligt hvilket det ej skulle finnas något gemensamt riksråd för hela monarkien, utan skulle de särskilda representationerna för de särskilda territoriala delarne af monarkien hvar för sig ega absolut veto i alla ärenden af gemensamt intresse. Ett dylikt förslag var overkställbart och egnadt att leda till positiv anarki samt blef derföre af danska regeringen förkastadt. Efter att ha påyrkat afskafsande af 1855 års konstitution, så vidt Holstein i och Lauenburg beträffade, fordrade tyska förbundet, att den holsteinska församlingen, intill dess en ny konstitution blefve antagen, skulle erhålla sjelfständig röst i alla angelägenheter, såväl lokala som sådana, hvilka rörde hela monarkien gemensamt. Med hänsyn till den fiendtliga sinnesstämning, hvarpå den holsteinska församlingen visat så många prof, kunde danska regeringen icke bevilja denna församling en så vidsträckt makt, utan att äfventyra, att det första bruk, som skulle göras deraf, blefve att vägra allt bidrag till den gemensamma regeringen. Hon afslog följaktligen förbundsdagens begäran. Till följd af detta afslag hotar tyska för bundet nu att militäriskt besätta Holstein. Den erkända allmänna synpunkt, ur. hvilken tyska förbundsdagen betraktar en inblandning i danska monarkiens inre förvaltning, grundar sig således förnämligast på frågan om Holsteins konstitution, men i samband med denna fråga ha de båda tyska makterna gjort anspråk på rättighet att utöfva kontroll öfver Sleswigs administration och konstitutionella organisation, oaktadt detta hertigdöme, såsom redan är visadt, icke utgor någon del af tyska förbundet. Dessa anspråk grunda sig på påståendet, att danska regeringen med österrikiska och preussiska regeringarne genom den mellan de respektiva regeringarne år 1851 förda skriftvexlingen öfverenskommit om vissa åligganden i afseende å administrationen af Sleswig såsom ett särskildt hertigdöme, samt å behandlingen af den tyska befolkningen derstädes. Danmark bestrider att det ingått någon öfverenskommelse, hvilken under hvad förhållande som helst skulle kunna berättiga tyska förbundet att blanda sig i Sleswigs angelägenheter. Danmark hade under underhandlingarne år 1857 inskränkt sig till att helt enkelt meddela sina afsigter rörande nämnda hertigdöme, så väl som beträffande den öfriga monarkien. Inga fördragsartik———r————.8.i.Sv mv vvvw yhmormrvshph sr