11 dwijs JP MARARAE I 1111410 11 Vit till följd af den långa tid hanzhade legat i wattnet, war möjligt att upptäcka nä got spår af wåld på detsamma. Man trodde derföre att mannen omkommit af wåda, och begrafningen egde rum, utan att det uppstod någon misstanke om att ett mord blifwit begånget. För några dagar sedan war den aflidnes lilla dotter, ett barn om fem eller sex år, inne hos en skogwaktare, hwars boning låg tätt inwid hennes mord hus. Kort derefter inträdde en jägare och fade en ffjuten korp på kanten af bordet. Fågelns blodiga och nedhängande hufwud måste hafwa påmint den lilla flickan om en dylik syn, fom hon warit wittne till mid pass twå år förut, och hon utbrast med fin ålders naivitet: ESe hans hufwud Hanger likasom pappas, när mamma slog honom i hufwudet med hammaren! Man frågate barnet efter de närmare omftändigheterna, och efter de upplysningar, fom härwid kommo i dagen, ansåg man för sin pligt att arrestera modern; och det tyckes redan fom om det ej funnes något twifwel om att barnets utsago är Kfmerensstämmande med sanna förhållandet. — Ett spräckligt barn. Ett fruns timmer i Brisfcel, fom är gift med en neger, har nyligen födt twillingar, af hwilka den ena är mulatt, men den andre brokig af hwitt och swart. Så har barnet ett hwitt öra och ett swart, den ena kinden är hwit och den andra swart, och på samma sätt är hela kroppen om wexlande af hwit och negerswart hy. — En ohygglig presthistoria. Dom stolen utt Douai har i dessa dagar att handlägga ett brottmål, som wäckt en oerhörd sensation i Frankrike. Den anklagade är en katolsk prest mid namn Mallet. Denne man hade till offer för sitt omwändelsenit och sina smutsiga passioner utsett en olycklig israclitisk fas milj wid namn Blutts från SachfenWeimar, hwilken råkat i pekuniärt bes roende af honom. Familjen Blutts hade för ett antal år sedan utwandrat från Weimar till Paris, hwarifrån hr och fru Blutts är 1854 begåfwo sig till Came bray der en af deras döttrar, Gabrielle, hade öppnat kramhandel. Utom denna dotter hade de fyra andra: Siona, Lonise, Sophie och Elisabeth, samt tre söner: Adolf, August och Louis. Siona, som erhållit en mycket wårdad uppfostran och warit anställd som lärarinna i ätskilliga af Frankrikes förnämsta familjer, hade ett år förut, 1853, begifwit fig till Cambray och der gjort bekantskap med abbe Mallet. Denne, fom är en man af godt utseende och fina maner, wisste att göra bekantskapen allt förtroligare, och snart gick ett rykte i Cambray, att Siona i hemlighet öfwergått till katolicismen och blifwit — Mallets mätress. De enda, till hwilkas öra detta rykte ännu icke nått, woro hennes föräldrar. Dessa ajorde ej heller några inwändningar, när den under Mallets inflytande stående Siona föreslog dem att insätta den då 12-åriga Elisabeth i Bernhardinernunnornas pension i Cambray och skicka den unge Lonis till en skola i Valenciennes, som förestås af prester. Anbudet war desto mer lockande, som det lofwades att barnen der skulle få godt fom foftnadsfritt uppfostras, utan att nödgas ändra religionsbekännelse. Af de öfriga dött: rarne befunno sig Sophie som modist i Roubaix och Lonise i en pension uti Paris. Ryktet om det olofliga förhållandet mellan Siona och presten Mallet — ett rykte, fom nu under den pågående dom ftols-underfökningen blifwit fullt bestyrkt — nådde flutligen äfwen hr och fru. Blutts, fom, upprörda häröfmer, flytta: de från Cambray till Paris, till deras äldste fon Adolf, anställd fom korrekturläsare wid ett boktryckeri. Här sökte de samla den spridda familjen omkring sig och började med att taga den nu aders tonåriga dottern Louise ur pensionen. Men hon hade endast warit fyra dagar ——— n— an::— —— — —