Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1861, sida 3

— Huru så? — Emedan twänne fruktanswärda skyltwakter flå wid Moskwas portar: bungern och kölden. Kaptenen utbrast i ett gapskratt. — Äh hwad det beträffar fan ni wara luga. Wåra trupper åtföljas af deora hjordar af merinofär. — Kanske kejsaren wil anlägga klädesfabriker i Rossland? frågade August Naarvaersen. — Nej, swarade kaptenen, wi hafwa Gudi nog af de fabriker, wi ha i Holland. Nej, wåra foldater äta fåren och sedan de äro uppätna göra de fig pel far af huden och dessutom äro wi ju nu redan i Moskwa. — I Moskwa! ropade Elim, uppresande fig från stolen. — Ja wisst, hörde ni ide att jag nyss fade att wi redan hade nycklarna till staden. — Jag trodde att ni stämtade, men skämtet kan äfwen ha en gräns. — Bagatell — det war kaptenens favoritord — men; hwarifrån kommer ni, är det från jordens ins nandöme? Först nu har ni bört en nyhet hwarom de flumma i Pefing länge talat. Den hederliga Holländaren hade ide welat bedråfs wa Elim med denna nyhet, men når den unge mans nen fästade på honom ett frågande öga måfte han tillstå sanningen. — Ja, fade han på tyska, Moskwa är intaget. Men lugn, Eliw, lugn! Nu begärde den gode Holländaren det omöjliga. Kaptenen fortfor: — Ja, och innan wi inträdde i Moskwa Hade wi slagit en liten arme af fem tusen man, kommenderad daf Korsakoff, Koutosoff. Jag slukar upp dessa kon