Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1861, sida 3

stiga namn. Ryssland hade samlat få många soldater det tunnat. Det bildade en trupp af sappörer, utgds rande gubbar, af hwilka den yngste war åttio år, oc deras skägg slutade wid wedjan. Med dessa stägg blefwo alla bröstharnesk öfwerflödiga. Wid middagse tiden war allt slut och twenne timmar sednare gingo wi in i Moskwa, enligt rysk sed burna af Bojarer. Wid Kalugaporten har man på ett filfwerfat pre senterot oss ett litet hwitt fiflben af tjugofem fors längd. Det år fiffadt i hwita hafwet. — Wet ni, hwar hwita hafwet är? frågade Elim. — Mellan swarta och röda hafwet. På aftonen gaf man en bal under ringning af alla Moskwas klockor. Denna musik war af for effekt. Innemwår narne woro till den grad hänförda, att de antände femhundrade hus. Säledes blefwo tre fjerdedelar af staden uppbrända. Nu inträdde betjenten med engelska tidningar. De tillkännagäfwo fransosernas reträtt. Ban Naarvaersen rädktte Elim tidningen. På toska sade han: — Moskwa är en ruin. Fransmännen ha lem nat fladen. J fin ordning räckte Elim tidningen til Montane. — Nå wäl, jag wil ide säga er innehållet af en nyhet, fom oroar er. Bed någon, fom fan engelfta, öfwersätta dessa tre eller fyra rader ät er. Stigande upp från bordet, lemnade den ryffe officern rummet, fruktande att han retad af tullchefen, möjligen skulle funna glömma fig. Knavpt hade Elim en affär fom war af yttersta wigt. gått ut, förrän kaptenen med en myfisk mine bad Naarvaersen att bewilja honom ett enffildt samtal för (Forts.)