stjutningsfest till firandet af dagen är anställd. Jessie måfte säga farwåäl till ulla sina wänner, dem hon i ser år warit tillsammans med, och sedan hon tagit plats i Mr Hales åkdon, kastade hon åns nu en afskedsblick uppåt fönstren till sitt skolrum och på den gamla kyrkan, medan stora tårar rullade utför hennes finder, Men efter en stunds förlopp klarnade åter hennes blick. Det wänliga solskenet, de gråna bdlomsttande fälten, och den frista wårluften utöfwade en wälgörande, uppe lfwande werkan på hennes finne, och ut. omdess — huru fan man wara sorasen, då man sitier wid Mr Holes sida, hwate glädtighet och leende war det säkraste bo temedel mot nedslagenhet. Nu äro mi framme! utropade han, når wagnen rullade in genom de widöppnade portarne på Hale Field, hår äro wt på ort och ställe. Jessie warseblef de uppslagna tälten och målskutningstaflan i parken, betjenterna fom hastade fram och åter, och träådgårds. mästarne, bwilka lade fika handen wid d prydnader, fom skulle höja festen. — RNi må ide tro, min bästa Jes sie att allt detta blifwit anordnadt endas od