Norrländska Korrespondenten – 12 maj 1860, sida 3

allenaft för er ful. Nej, det finnes fles ra personer ån ni, hwilta hafwa födelfes dagar. Did bliswer nitton år i dag, och han måste äfwen hafwa en ringa del i feftligheterna. Men fe hår kommer han ju sjelf. Han skall föra er in i förmalet, till min hustru och mina döttrar. Richard Hale trädde fram, och skakode hjertligt Jessies hand. Han hade under en af hennes feriedagar lärt henne att rida, och under en annan att spela schack, och således woro de redan gamla bekanta. Mrs Hale war en stolt qwinna. Hon kyssie Jesfie på pannan och helsade henne med en fall beskyddaremin. Hon hade den olyckan att hafwa haft en gretme til morfar, och derföre bestod hennes största fel i en swaghet, fom hon hyste för den adliga bärs den. Jessie rönte också aldrig ett få hjerts ligt deltagande af henne, fom af den öfriga familjen. Hennes man hade wisserligen, med sin wanliga grannlogenhet, aldrig för någon vpppat Jessies werkliga flågtförbhåls lande, men Mrs Hale hyste en dunkel aning om det råtta sammanhanget. (Foril)