Norrländska Korrespondenten – 25 april 1860, sida 3

tablerat eu handels-ocb fabrilsrörelse, om efter nägon tid gått så illa, att han, iksom mängen annan, måste afstå sin gendom åt borgenärerna. Under ret ressionen mar under uppgörning och öfverenskommelse redan träffad med flere if kreditorerne, wisade fig mot honom en enwis förföljelse från ett par Håll, if hwilka ett hade endast ett få twetydigt stöd för fin talan, att wäsendtliga unmärtningar woro inför domstol gjorda mot hela bewakningen: förgäfwes letades länge efter skäl att störta den oerfarne förföljde; man mille söka framhålla hans sentida transaktioner såsom olagliga, man underkastade hans böcker granskning, man kallade wittnen för att öfwerbewisa om öfwerdrifwet, slösande lefnadssätt, men allt utan päräknadt resultat. Slutligen vå ingenting annat finnes att tillgå, ans griper man med förordningen om hane delsboks witsord, sedan man erinrat fig att dagboken mar förd på det gamla fets wanliga wiset att ett streck mar draget öfwer hwarje införd eller godtgjord post, äfwensom det androgs att ett ej få ber skaffadt årligt inventarium, fom nämnte författning föreskrifwer, fanns i böckerna. Och på dessa swära förbrytelser fullföljde sedan, efter misslyckade hyggligare före sök, förföljarena fina påståenden och ret: ta med en brädska och ihärdighet, som uteslöt all utsigt till någon slags uppe görelse. Domstolen funte naturligtwis ej annat än följa och tillämpa lagens stränga bokstaf. Hwilken köpman skulle ej kunna göras olycklig om han förföljdes med fådana wapen! Wi hafwe ansett saken förtjena omnämnas till warning för dem hwilka ännu föra fina dagböcker på fagre alls mänt begagnade sätt, äfwensom de måns ga hwilka knappt känna, ännu mindre praktisera, att upprätta inventarier i enlighet med ten nämnda författningen. (N.:P.) — J Aftonbladet för den 4 vennes läses under rubrik: Också ett sätt att beffatta fonuns gens underfåter. Det finnes många metoder att preja folk uppå. En bland de oangenämaste då det samlas in medel till bedersftänter. J skolorna ha sådana länge warit i bruk, eller missbruk. Jnom ftatsförwaltningen ha hedersskänker welat uppe komma, men statsmakterna ha wisligen hindrat det genom att förbjnda förmän att mottaga presenter af fina unterlvdande. Nu börjar moden med hederd: ffänter blifwa en vogue på ett fält, ter bet minst borte ifrägakomma och mest bör motarbetas, nemligen på det ecklesiastika. Det blir nemligen mer och mer wanligt att lägga en höflig twångsskatt på församlingsboerna, få fnart en prestman flyttar ifrån dem. Dermed tillgår få, att ett par af profts mannens wänner komma tillsammans och skrifwa ut några anteckninaslistor. De lemna dem åt en waktmästare, och få går