renne — kanste för wissa procent — ur bus och i bus och tigger ihop bivrag. , Han är enwis: fär han ide den ena gån : gen, få lommer han igen den andra: man ledsnar wid honom: man bar ej mod att wisa af honom:; man ger sin twåa banko — och swär. Men sedan utpresningen inbringat en tillräcklia jumma, arrangera tillställarne em magnifik middag eller icra: de inbjus da tertill fina wänner och några förfams lingsnotabititeter — att losa mid bordet jom krotranen på det -—, de ata och dricfa med jmak, de öfwerlemna sluttigen åt i prestmannen en potal af Hammers eller! Närond tillwerkning, fylld med dukater eter specicr, såsom ett ringa bewis å församlingens tacksamhet och tillgifwvensbet, fom det ungefär heter i detta slags officiella språät. Sedan middagen är upps äten och hederssfänten öfmerlemnad, fafs fa herrar arrangörer en tyfande beftrifning öfwer båda in i tidningarne — till en uppmuntran åt tienstwilliga inom ans dra församlinaar att wid inträffande ans ledning ad och göra sammalnnda Kedersilänler och ovationer finna mar ra bra och rättmätiga, om de äro ett sannt och alldeles friwilligt och omwilforligt uttryck af eu känsla, som genom strömniar alla gifwarne och deltagarne: men när be blifwa till fed och twåna, när de offras åt en och hwar utan af seende på hans wertliga förtienster, så blifwa de lika litet hedrande för mottagaren fom de werkligen äro obehagliga och beswärande för gifwarne. i I Om potates till daglig föda. Bland den arbetande folktlassen, ifynnerbet i städerna, anwändes mycket ar denna jerdjfrukt till daglig föda, dels derföre att densamma är lätt tillredd, och dels emedan det ölifwit eu mana attine blanda potates i snart suadt! hwarje mats rätt, oansedt man ofta påminnes derom att potates ingalunda är något sundt och! närande födoämne. Wanans mott dock stor, och mängen är troligen af fame t ma tanle ja n bonden, bwilten en vag blef bjnden att äta på berrgårren, nemligen: Matt bon icke fått någon middag då han ide erhållit potates. För närwaranre, då landtmannen på stadens torg fordra anda till åtta riisdaler för en finna potates, torde det icke wara elämpligt att närmare undersöka om ett dastiat, bruk deraf är klolt och förenlist mer en förnustia huslällning. Det är genom wetenssap!iga afhantlingar ofta wisadt att potatesen i förhållande till fir vclum, buffyllnad, har en rinaga näfert kraft emot de sätcosslag, som hos of äro allmännast binttige, och hwilka med ont gon omtansa och matlagningstännedom funna tillagas i mängahanda former,, utan dyrbara tillsatser, till en långt jnndare och mera närande föra an den mats tenhaltiaa potatefen. J bränwins ha ningen är en tunna potates lirhrnett, med 3 34 lisp. sammalen råg eller hwete, och deraf kan antagas att en tunna råg eller hwete är lika med 4 tunnor Nå tes äfwen till matlagning. Då nu råg och hwete köpes till ett medelpris af 16 rdr, men 4 tunnor potates kosta dubbelt, få inses lätt den stora misshushållnina fom uppkommer genom dagligt bruk af potates, hwilken således faller fig dubbelt dyrare än annan sundare fora. Cttlif artadt och måhända ännu mera frame stående refsultat uppkommer mid jemfös relse emellan hafre och potates, då en tunna af den förra är jemngod med twå och en trerjedels tunna af den sernare, hwilken således faller fia något mera an bubbelt dyrare än den förra. Af dessa jemförelser wisar det sig således att då potatesen i pris öfwerstiger 4 ror rmt funnan is År pet relafiNnt tilfnumsrande