Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1860, sida 3

F— —ään RE LL —nn—tm——— AS— — — ut genom vorter; efter en halstimmas förs lovp hörde hon fin far gå från kontoret ned i sållskaperummet, för att, fom hon mente, rådfråga fig med hennes moder. Kort efter hörde hon åter porten öppnas, och säg fin far gå ut — något modet owanligt wid denna tid på dagen. Efter en lång timma, hwars fefunder lifsom rälnades upp åt henne af det klappande bjertat, börde hon någon komma, och igenkände fin fars samt onkels röst vå trap. pan. Det war redan temmeligen mörkt, och Helena bade icke tändt ljus, twertom, hon skulle gerna inhöljt sig i en nesasli natt, om hon kunnat. Hennes far och onkel kommo begge in til henne. Du sitter i mörkret, min flifa? fade Smwend: fen, i bet han omfamnade henne: Huru år det fatt? Jag tyder du darrar? — Helena swarade några betvdelfelöfa ord. — Hör, min föta Helena, forfor Swend. fen: Du bar förnäma friare. Grefwen, fom war hår astse, har skrifwit mig till, och begårt dig till åfta. Men du fan nog sjelf inse, huru litet dina föraldrar och alla wåra förhållanden funna vassa bonom och hans familj. Din kära onkel, fom du mål fan tånka, att jag näs Gud