Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1860, sida 3

hade blott eu grof stör. Utan att ihåar komma fina dåliga wapen, skyndade de alla fyra till idet, der de funno björnen : ännu fofwande. Genom att insticka föpe! par och störar retade de björnen att fticka fram hufwndet i öppninzen of ivet, hwarpå den ena af bonddrängarne gaf honom ett wäldigt buga öfwer nosen. Nalle rusade då ut, sprang på den ena af fina angriparc, slog omtull honom och I sargare illa hans ena hand. Emellertid sprang en af den kullslagnes kamrater fram och sa björnen ett nytt traftint hugg i sidan. Björnen stärvie då sitt offer samt tog till ftytten, likwäl helt Kugjamt, ty han tycktes wara illa sårad. De fyra tarlarne, fom sågo, att de oo möjligen, endajt: bewäpnade med yxor, kunde förfölja björnen, begåfwo Tig hem för att få ytterligare hjelb. De togo derpå med sig en person bewäpnad med bössa, följde björnens blodiga spår samt påtläffare honom snart. Wid äsynen af! sina förföljare reste nalle sig på butföte: terna och gick dem grinande till möte, men träffades af ett wäl riltadt skott i bröstet och föll död på stället. — Från Ljusdal berättas, att en warg10, förmodligen drifwen af hunger, wågat sig in på en gård midt uti en by. Der warseblefs det af en karl, som uti ett wedlider war sysselsatt med medhugas: ning. Djuret, förskräckt mid anblicken af den utspringande tarlen, kröp in i en öppning mellan twenne bus, hwarest det greps batifrän af mannen, fom utan I widare omfwep dödade det, genom att slå det i wäggen. (H. W.) — I Wadstena läns tidning läses ans gående biskopstönerna följante: MRWåntvo en kristen mennifta fon släpa fig fram med 9,000 ror årlig inkomst? kommer en bifv — månne — att slita fasligt ondt med denna lilla summa, eller hur? får: han råd tro it taga balfwan på fisken — att fpela lida Yriffe un på: aftonkulan? hm! — ret finnes några oci täcka exemplar till bönder inom bonde ståndet, fom mena tro på utt han merit ligen kan allt detta — bönder, hwilka partout wilja nedsätia listopslönernafrän 15,000 som konal. maj:t föreslaait, till 9,(000 ror. — Stackars biskopar! huru orättwift af staten att ersätta eder mils sigrelserita werksamhet, edra iernhärda möror, edra oegennyttiga uppoffringar, eder andelia wantel, med endast 9,000 ärår om året — o, inn ipna summa! — Wil är det sannt, att komministrar fine nas, hwilkas inkomster utgöra 18 tunnor, men också — för tusan — hwad sku ie en tomminister med mera än 18 tunnor? lagom siola ko: mministrarne bafz wa. Man bör ju ide lägga hyende uns der lasten, icke quda lättjan. Wäl eger det för öfrigt sin fulla riktighet, att mwigdsa adjunkter tjena för betyrliatmindre än en dräng, under det att bistop Fare i Lund för några år sedan, då ipanne mölspriserna stodo mycket låga, af fyr koherden Schönbeck tillbjöds 15,000 rdr i arrende för bifpens inkomster, men derpå gaf ett bleklagt afslag. — 3 wårt 1— — LL