Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1860, sida 3

August Ferdinand, grefve of Munck — hans emdeten, ordnar o. s. w., torde wål wara mig tillätet att här hoppa öfwer, då såwål dessa fom hang person äro herr domaren wålbefante — alltiså, högbemälte min hert stoffader önskade för trenne mår nader sedan. att jag skulle ledsaga honom vå en resa till Holstein. På denna resa beföfte mi baron Luckman på godset Rolfs sanger. Samme baron år en Indlig far tid twå förträffliga och dråpliga söner, samt till en fager dotter; och fom ungdom och wisdom sällan fåljas år, få begaf fig, att denna unga dam syntes blifva rörd af mina ringa förtjenfter; och då jag ifrigt sträfwor att alltid wisa mig, såsom det en riddersman egnar och anstår, icke heller år af stock och sten mer än någon annan, så war jag icke otacksam mot den goda tanke, den ädla fröken hyste om mig, af hwilken bewelelsegrund jag också stannade qwar på Wolfsanger, då min siyffar för sina för. rättningars skull måste fara hem, Min sköna och jog kände blott litet til bhwarardra; jag töfwade derföre med att form: ligen anhålla om hennes hand. Fadren hade namn för att wara rik, oh modren låt mig förstå, att hennes dotter lunde