nen till ett ringa bötesbelopp, hwilket derförutan i alla händelser, jastän bet hetes gå utur den brottssiges lott, i fjelfma merfet lika mycket, ja måhända utes slutande drabbar den förfördelade, hmilfen ofta är den, fom ensam underhåller familjen. När, såsom få ofta händer, den förfördelade och misshandlade buftrun anhåller om laglig skilismessa, eller åts minstone att jå taga sina barn och sina ringa lösören samt bo asskildt från sin tyranniska man, eller begär af mannens lön eller arbetöfärtjenst eller af ren ges mensamma förmögenheten utbekomma nås got ringa bidrag till sitt och barnens unz derhäll, sä måste domaren, han må wara huru menskligt sinnad som helst, han må hafwa funnit mannens uppförande och missbandlingar af hustru och barn huru upprörande fom helst, dock vara: Nej, du får ej skiljas, du får ej heller något underhåll, du får ide heller rädda dina tillhörigheter, du får ej heller ftiy det hus, der du och dina barn missbandlasDu skall återwända dit, medan de tidsödande formaliteterna, dem mår lag fors trar, fortgå och medan de fiera vitte gångar handläggas, hwilka äro erforderLiga för att bereda dig rättighet till aftenskapsskillnad. Haf blott tålamod, det är en god dygd. Sevan du efter att före! gäfwes haft din man inför förfamlins gens prest, förgäfwes låtit honom mars nas inför konsistorium, ytterligare mot honom wunnit tre rättegångar å rad, få fan du, derest du då ännu lefwer, några är härefter påräfna att — genom min åtaärd , men of kunglia nåd — bes srias från mitare misshandling oh undfå stilismessa. Hwiltet hån mot den wärnlösa Se nan ligger ej i denna jagftiftning. Och äncock huru många tusente äro ej de awinnor, som hwa rje år göra en bitter I erfarenhet om fanningen af venna ffild ing! ; J andra familjer, wisserligen lyck gare än de nyss filrne insfränker sig mannens brottssiabet dertill, att han för: skingrar ten dmwensawma förmögenheten, eller hwad fom infflyter af hans lön eller arbetsförtjenit, eller lefwer i lättja och låter bustrun underhålla boet, men emellertid skuldsätter dem gemensamt, mås hända blott för att tillfrersställa fin pad: sion för spel eller spiritnesa, måhända äfwen för att, glömsk af ära och tro och sedlighet, offra på andra awinnor, hwilka ban till hustruns skymfande ej sällan belt fräckt intager i huset, eller i Hhivils kas sällskap han, lika fräckt, offentligen wisar fig, att ide räkna en mängd andra till bustruns förkrossande ämnade ffan: raler. Hustrun ser och känner allt, hennes slägtingar litaså, men intet tan ders med åtgöras. Hon arbetar för att ffyrra sig och barnen met nöd: men famtidiat skuldsätter mannen fig och hustrun på annat håll: och wid utmätning, bår fordrad af den mirtshusmärd eller rö: nare, hwars tällarfal lockat mannen från hemmet, eller af den, som förskjntit de medel, bwarmer han underhälli it den 1ö8s aktiga qwinna, fom förmått honom att förfumma fin hustru, borttagas ofta de nödwändigaste buggeråren för den utars betade och förgråtna makan och i och med detsamma de sista returferna till under: kållande af de gemensamma barnen. J andra länder fan dod domstolen döma till skillnad för misshandlingar. SÅ icke här. Den kan tilläta hustrun att bo afskild från mannen, förpligta honom att utbetala bidrag till hennes och bare nens underhåll, wid swårt straff förbjuda honom att uppsöka henne i hennes nya tillsloltsort: — så icke här — så de här! Der kan äfwen oomaren räcka ben slösande och utswäfwande mannens hustru en bjelpsam hand till räddande af hennes och barnens tillgångar oh till bewarande af hwad hon med fist ardete förtjenar. SÅ ej heller här. Jngen medlem af detta riksmöte toree finnas, fom ej känner, hwar inom fin — — — —2— LA