Hur än i tiden Dimmor omhölja oc Tödtinas werir. Peennistan wäckes: — Wäpnad till striden Lyftar hon andans tweäggade swärd. — Glafwen ej hwilar: Mörfret ej dröjer Mer öfwer menskans odödliga själ. Sanningen ilar Fram och sig höjer Dit, der den finner sitt ewiga wäl. Aria. Du ungdom! hwars friska finne En wår fin blomma wecklar opp! — Och glädjens anda bor derinne, Och framtid slumrar i dess knopp. — Må ej, förrn stunden är förliden, Ditt unga hjerta hafwa glömt, Att wåren och är såninastiden: J brotten ligger aret gömdt. Öwad skolan gifwer oss, mi lära Sör lifvet — ej för skolan blott. — Det blir all bildninas sanna ära, Sm hjertat den förädla fått. J ålderns var en pröfning finnes: — Hwad du har qwar, hwad du har mist, Öwad du af lifwets läror minnes, Förhör dig döden alldra sist. Nu till Guds ära, i hans namn, Wi wige in wårt lärdomshus: Wi höje bönens röst. Må dyad bli wårdad i dess famn! Och från dess salar ordets ljus Uppgå i unga bröst. Med tankens mörker flykte bort Det onda, fom wår ssäl förstör! Och wilian blifwe god! Glf lycka Gud! — Wårt lif är fort, MPeen myckt fom of lira bör — Gif dertill kraft Å nod! (Umeåbl.) Piteå. H. M. kenungens höga namnsdag firades lirisdes d. 28 Januari med en talrikt besöft bal, söre hwars början stadens borgmästare för reslog H. M. kor nungens skål, jom tömres under fanfas rer och folksäångens blåsande. — I Har baranda har samma dag en färdelca illus ter bal gifwits, hwarwid 100 a 130: dersoner från Finska sidan ända från lleåborg närwarit och deltagit i hyllnin;en för wår Konund (MMA