Norrländska Korrespondenten – 5 november 1859, sida 3

ii c6cä.,Iäcck6k rr igen hela dagarna fördolta af ett oger nomtrångligt tecken; fort derefter frame flod ovögd den mörfa, kala hjessan af desamma, höjande fig mot skyaraa. Tack ware den ädlie Geoffrey Cyolmp, hwars minne lefwer i wälsignelse, war I närbeten af enlornas tillflyfisort en skola, beräknad för fyratio fattiga gossar frän 10 till 14 är Dea för barnen viftåm: ta drägten, fom under sertonde ärbhuns dradet utmärfie sig för en wiss elegans, föreföll nu smaklös då stötonde för 6g. t. J min barndom war Herr Carnforih skoland föreständare. Jag erinrar mig ånnu det intryock jag mottog ar honou:, då iag förta gången säg honom. Han war starkt märkt of fopporna. Et enormt halskräs garnerade bans sljorta oc i bang wästficka låg en snusdosa, fom han ofta anlitade. Men wid en närmare fännes dom af hars hjertas godhet och hans karafters fastyrt, förlorade man deosa egenheter ur sigte. Utom de fyrario oc dinarie eleverna war det honom tillätet att underwisa 10 privata gossar. Wa ronde allt for späd art upptagas bland de bläkladdas antal, dief jag en bland de jednare.