Norrländska Korrespondenten – 5 november 1859, sida 3

rerna Hade för den 26 Oft. Nils Swensfon i Eobarp för Kritankads lån blifwit uteglömd. De tal, som werlas mellan riks tånden och de helsningor, fom at standens tale mån frambåras inför tronen, äro wieserligen ide art anse sasom politiska after 1 stcångare mening. De pålägaa inga kindande forpligtelser, och de önskningar, som der funna uttalas, äro inga formenlipkt gjorda fromställningar. Företrådcewie har man lagt mårfe til det af ptestestandet, genom ordföranden för def helsningsdeputation, biskop Björd, uttalade erfånnande af den ofade wigt, som borgareståndet wunnut derigenom, att det nu fått med fig Jörena merborgerligt bildate mån bland städernas befolkning. TU följd of denna borgarestäåndets fom manfåttning? — vitrade biskopen — -tfan detjamma i wisst hånseende anses såsom representaunonens kätna och ett inbegrepp af samhållstroppens framstående törelse momenter. Ci sådant witsord från ett sädant Hål måne utan twifwel anses ganffa betydel sefullt. Deri ligger, synes det of, en Yt tetligare fraftig maning ide blott till borgarenåndet, art genom sin hälning under triksdagen råtifärdiga de forwåntningar, som allmänna meningen i landet fastat wid detsamma, uran äfwen iill det fjerde ständet, art genom bifall till det hwilande grundlageändrigsförslag, fom afset ine rymmande af nya elementer i detta ständ, bereda äfwen ät bondeståndet en sådan för: stärkning i anseende och inflytande, som den borgarestäåndet wunnit genom den utsträckta tepresentationstätten inom fådere na. Om borgareoch bondeständen ge mensan:t skull man då innan fort funna med ful sanning såna, ide att de 1 wisst hänseende funna anfc8 sasom, utan att de wetkligen åro tepresentationens karna, att dessa twenne ständ de föäcto utgora folk. tepecsentuuuonen. (A. B) I Folkets Röst läses följande af en skänk soldat insända poem: Svensk soldataång: Nog länge i Sverge den lagen stätt qvar, Som krigsman till prygelstraff fäller, Snart hela Europa den upphäst ju har. Och likväl i Sverge den gäller. Bland svenskar, som ifra för folk och för fä; Ty tjufvar ej mera de hängas på trä, Och djuren man får ej misshancla. Ren husagan också man afskafsat har, Hen strafiet stär qvar för soldaten. Liksom icke denne ett tjenstehjun var, Han tjenar ju kungen och staten. Skall aldrig soldaten på mildare sätt Aistraffas i Sverge? hvem står på hans rätt, Då prester dermot prostera? För Sverge det är ingen heder gunås, Att så under djuren ose ställa, — I sjeltvaste Ryesland — så säge och pästäs — Den lag snart ej mera skall gälla,