Norrländska Korrespondenten – 17 september 1859, sida 2

den skjuter ner en rymmare, insätta soldaten för en anklagelse på Lf och död; att om någon nattetid med wåld bivter sig in i mitt hue, han icke ligger ogild, om han ej iommet för att göra tillgrepp, hwiltet bewisar, att inför lagen år en toliskilling mer ward ån lfwet, w wil han sijala, då linger han ogeld, men will han mörda, fi bör han förft salta tnifwen på frupen, och den anfadne wara, fom Det heter, 1 råttet Gjånöd, innan ban får forswata sig. Lagen år så finfänslig, att wi ej få förs swara oss förr, an wi ej mer knuna för sivomn oss. FI ha således att tacka den mest fina för sigtigbet för, att de, fom oskyldigt häf stas, ide fä något slags etsättning. Jag har kallat hela detta lida fivde ett frågetecken, och frågorne funna ej bli ans dra Ån desse: 1:o. Bör ide en på skåliga misstankar och anledningar håktad person, fom fedan befinnes wara alldeles oskyldig I brottet, åtnjuta sin oskuld icke blott derigenom, att ban utslappes, utan äfwen derr, att hans oskuld ide hemlighålles för hang lantsmån? Mit han gripes för brott, blir länder funnigt; att ban år offyloig, blir nåra nog en hemlighet emellan honom och ord: ningåmaften. Borde saledes ide, når såtont händer, underrättelsen derom meddelos i lundebhöfe dinge embetenas fungörelser? En menni: skas hela wäl och we fan wål ber lika wål förswarn fin plats fom en våning efter något håftfreatur, som förswunnit från batet. Borde ej detta upplåsas från predikfftolen inom håradet? Tror man ide, att folfet stulle bättre begripa wigten af, alt ätergifwa en eskoldig menniska fin heder, än det begriper t. er. den på Lann författade meticmnaltaran, som, enligt patiyck, fell från predifftolen upplåfag? i Borde ej. då man wet, att råheten och ilskan tillgripa hwarje medd, ett wisst vite wata utsatt för den, som öretastade en sadan oskyldig befunnen menniska det brott, för hwillet han blifwit anklagat? Slutligen: bör ide landets officiella tidning intaga en underrättelse derom, eller böra losa rykten, obestämda, men desto mer skudligo, få obehindradt sprida fig ikring hela landet, elier år det nog, att den vc skyldige genom ett protofollsutprag, som han bar på fickan, och ingen, utom en efter annan, möjlistiois för se, blir furtallad rän misstankar? 2:o. Bör, då en verson håktas, t. er. för misstankar om mord, denne qwarhållas, fom han wore skoldig tll mord, derföre att man under ben noggranna underfötningen af hans lefnarssörhallanten för reda på, att han någon gång nugripie några äpplen eller dylitt? Eller fan nm hoathäha en person häktad föt ett brott, ör hwilket han icke är anklagad? Begreppet härom synes wara något dunelt, och Det, fom synes gyjwet, är, att en ug för detla fall alldeles felas. Dylika luckor i lagstiftmugen äro lika nånga afgrunder, i hwilka ven osyldige an falla och förswinna. Lagen år eljest ämnad, om den är äm ——— —