Norrländska Korrespondenten – 10 september 1859, sida 2

mindre ansenliga och läångsträcta sjöar, hwaribland de äro märkwårdigast, fom tills höra södra ådalen, emedan de inom Jemtland utgöra en sammanhängande, blott af få och förta forssar afbruren båtled af 120 mils längd anda in tid rifegränfen, kallad Ströms wattudal. De ligga wieserligen wid 800 till 900 fots höjd öfwer bafwet, flerestädes ej långt från snåsjell, men dod sjelfwa inom trakter, fom båra skog och åtminstone flällwis äro eller kunna bufwa ottde. Längre ned bilda nämnda åar ännu andra smårre sjöar, gå deremellan i meta eller mindre tränga dalar, ån med forssar, ån med lugnare edder fpahwatten. Kring det lugnare watis net, fom anses af gammalt wara kalkadt sele, hwaraf socknarnes namn hårfoms mit, utbreda fig dalslätter, hwilka i affate fer böja fig mot bergen, och år denna tertassformation en af Ångermanlands e genherer Skådad från höjder, fedd på de fora, endast ritade kartorna af topografts ffa fåren, hwilta omfatta sjeljda Angers manelfwen och nedra delarne af både nocra oc sådra ådalarne, år denna format:on regeldunden till en förwånande grad: sörst de branta och hoöga elfstränderna, der of man en nästan jemn terrass, på hwillten byar, åkrar och fält ligga, derefter en rad af höjder, hwaraf de mest framstäende fale las nipor, bortom dem en mindre jemn afsats med ångar och någon åter, flutli gen de egentliga bergen, wanligen skogtladda, och på dem en eller flera rader af fåbodar på temligen lika afftånd från elfe warne. Mellan bergen ligga gålar, förr o. a. Märlwärdigt är för öfrigt, att södra ådalen håller fig längre ån ve andra på betpdlig höjd öfwer hafwet; den ligger mid Edsele, på halfwa fin längd, ånnu 700 fot högt, wid Helgom 300, wid Lingfele 238, då MWåpgelån redan före fin förening med Fjellsjöän sjunkit till 500 fot, och Res seleån ligger wid Forssmo 56 sot öfwer hawet. Den förenade elfwen år wid fjelfe wa Sollefteå, på 4 mils afständ från Ny tand, 10 från hafwet, endast 30 fot big, och befares dit med fegels och ångfartog, åter ett för orten nästan eget förhållarde. — För den nu moderna hypsometiiska krte ritningsmetoden med höjafurwor stulle dets ta land, med fin djupa dalgång och fina rätt betydliga håjver erbjuda fwårigheter, som bod å andra sidan mormågdes af Höje ningarnes regelbundenhet, Wi fa ade Ångermaneljmens utlopp från Nyland en hafswik. Som sådan wijar det fig, Då man far sjöledes upråt eller neråt. Wattnct har öfwer muld-bredd, stora och små öar inberäfnade, och mel an de störte ätminstoneen tredjeocls mil, ända til Hornön. Det är nemligen sönderdeladt af en mängd tar, jädana Swerges stärgärd wanligen har dem, emelianät ej olifa Mälarens, men högre, mera fogbe wurna, mindre bebvygda. Jnnanför Horne ön, der fårja finnes för stora landswågen, blir segelleden jeuförelsewis mindre delad, u:sstadels ännu en tredjedels mil bred, omwerlande med små dar oc holmar, med wera bebygda sirånder, men alltid höga och skogiga, samt ätfliliga djupt nog ms trängande wikar; hår är således en sjärd,