Norrländska Korrespondenten – 10 september 1859, sida 2

het Louise reste sig upp, torkade bort sina tärar och kallade busets piga och de tre qwarngossarna. Åt de sednare gaf hon förståndiga och bestämda befallningar, den förra underrättade bon om de hushållsbestyr, fom skulle upptaga hennes dag. Slutligen gick bon upp i det rum der hen nes bror och systrar sofwo, kyste dem på pannan fom modren plågade göra flids de på dem och lät föra dem i skolan. Då detta war gjort begaf hon fig i boden och gick köparne tillhanda. Om man hade fett henne leende emot tunderna, med något wänligt ord på tune gan och tagande löfte af dem att ide öfwergifwa den moderslösa hade man kändt fig rörd af denna uppoffrande mertsamhet. Wid middagstimman, det will säga då klockan slog tolf, kom berr Gerretz att sårta fig wid bordet med fin wanliga bes kymmerslöshet: ide sorgsnare, ide gladas ve ån wanligt och lifsom döden ide Hade dragit öfwer husets tröskel. Han åt utan att säga ett ort; endast mid slutet af måls tiden sade han åt pigan att framtaga en butelj Rhenskt win.