Norrländska Korrespondenten – 10 september 1859, sida 2

honom, derpå tänker han ide, darnfådd i yrket, anser han fig för fultomlig, och hwarföre fan han ide göra det? hwar fins ner han bättre skötta äfrar, en planmådgs sigare afotkning, rikare skördar, båttre fon. struerade mactner, waraftigare uppbyggd oc) med wackare fteatur försedd ladugörd? ingenstärca; hwarthån han kastar sina olicar, fer han blott samma uselhet, hwar finna råd och upplygningar, prakuska ere empel och hwarthån sånda fina föner, för att åtvunskone gifva sonen den upysostrar., som han, jadren, icke kunaat fsstaffa fig? Härpå swåras ul läncis landtbruksskola,, der stall han finna allt fom fattas Honom sjelf, der stkallhan wara fom hem mas:add, ber Har han ju fin fon, iommande emot lagaren af hang hemman, der fal han i föreståndaren finna en man, fom försår honom, och fow wer ait, genom fin en telhet och rätistramhet, hos admvgen winna det förtroende och den kärlel, hwarförutan en skola ringa eller inter gagu går. — Jnsåndaren fom mången gång talet wid. allmogen i denna sak, wågar tryggt påstå alt, om en skola anlades någorlunda centralt inom lånet, skulle den af allmogen warmt behjertas, såwäl derigenom att allmogen bitsände fina söner, fom genont årligt minore penningebidrag, hwarigenom skolans bestånd tryggades och icke alla omr iostuader lastades på en samhållsklass, fom ide i ringasle mån deraf har någon direlt nytta, annat än merwetandet af ant, i sin mån, hafwa bidragit till kunstapers fpri dande inom ett älskadt fådernesland; måtte denna wackra tante kunna realiseras och rått uppfattas, emedan frågan är af den störga wigt, och bör icke langre uppsijutas. Suntswall den 8 Sept. 1859. Ur Aftonbladet meddelas följande under rubtik: Angermanelfwen har ibland Swerges strömmar ett högt rykte, och det med skäl. Def utlopp, om man få will kalla den hafswit, fom går in från Hernifand til Nyland, år kanste det mest storartade i sitt flag fom wårt land har art förete; och äfwen i andra afseenden har denna elf många egenhetet. En blid vå kartan wisar, att den bildad ofwanför Sollefteq af twenne grenar, bwilfå wåra geografer plåga falla: den östra eller norra för Ångermanelfwen eler Wångeclf, den westra eller födra för Farelfwen. J orten benåmnad båda wanligen åar, med särskilta namn efter de socknar, som de gå igenom. Den östra bildas ofwanför Bom af twå armar, från Åsele och från Fjelisjös; den wesga sommer från Jemt land oc går inom Ångermanland genom Ramsele, Edsele och Langsele; denna bru far oc fallag seora Ådalsclswen. Men wid gränsen af Jemiland, från Spårsjön, utsänder den. eu gren, Wängelån, fom före enar fig med Fjellsjoän. Detta är en i geografiska wetenstapen så kallad bifurkation, ett temligen owanligt fenomen I få stor frala; den ästadkommer bår en ö af 8 milo längd, fom förmenas wars ben egentliga gamla Sollefteön. Assa deasa åar bilda inom Lappmarkerna meca ellet nnnnnnnnnnnnnnnnn i 8 -A 999A—