Norrländska Korrespondenten – 2 juli 1859, sida 2

As— Cakefru Mondolin gick ensam i salen med en berste i handen, för att bortjaga dan fora, hwilka skolat wara osynliga för alla andra än för henne. Hon war för öfrigt ruftad i helgdagsdränt ywart kofta och kjoltel af skinntjock! siden. Det stolt uppburna hufwudet pryds des, utom af det ännu kolswarta håret, af en hwit sidenbindmössa med guldgras maner och ett fryde af Brabantska fpet: far. Hon bibehöll nemligen fin moders unge domsdrägt. Enkefru Mondolin, som på fädernet härstammade från en gammal liffländsk familj, hade aristokratisk1r anletsdrag, fom genom sin regelbundenhet ännu sörrådde ungoomens skönhet. Ehuru lynne och uppfosran gifwit dem ett siadigt utiryck af lugn och allwar, kunde man likwäl af blicken denna dag spana, att hon hade någon orsaf till oro för tillfället. Sundom fig hon på klockan och ffafade på hufwudet med en betänksam mine. Siundom gick Zon till det ena falsfönstret och mirrade utåt den fröna blomfirans De däld, fom utbredde fig nedanför Kuipela gård.