Norrländska Korrespondenten – 2 juli 1859, sida 2

i denna Catecheslära welat finna en af wikelse från den kyrkobekannelse, fom utta lar sig i de symbolista böckerna, hwilka näst bibeln skola ligga till grund för fyr kans tro. En klar utredning af rätta för hållandet i denna omtwistade fråga före stommer i en, såsom wanligt, mal tånt och strifwen arnkel utt n:o 5 of Swens Kyckotidniag för detta år, under rubrif Kan den evaugelisk lutherska kyrkani enstilta pankter forändra fin bekannelfe, och Har eu sadan förändring i Swe: rige redan ffett? J slutet af denna lågwårda och upplysande artikel tages det si nårmate starskådning, huruwida wår kateches innehåller någon afwikelse från Den låra om barndopet, fom innehålles i wåra bekännelseskrifter, och serskildt i den Augustanska belännelsen; och då det, som hårom blijwit yttradt, synes oss wara ett ord i sinom tid, wilja wi hår återgifwa Det, lydande fom följer: Artikeln i Confessionen (bekännelsen) lyder sålunda: Om Dopet marder lärdt, att det är af nöden ill saligheten, och att Guds nåd genom Dopet tillbuden och gifwen warder, och att man små barn döpa skall, hwilka, genom Dopet Gudi öfwerandtwardade, blifwa af Gudi till nåder upptagna. — Hår fördömas de wedetdöpare, som ogilla det dop, fom sker med små barn och sötegifwa, att barnen förutan dopet salige warda (pueros sine baptismo salvos fieri) Deremot heter det I Catechesförklaringen: Blifwa de barn osaliga, fom utan dö pelse dö? Nej; de hafwa icke, genom uppsåtlig otto och fynd, ktunnat forspilla Guds almånna nåd genom Chriftum. Betrakta wi härwid först det fått, wars på I nu anforda catechesstycke det på frågan afgifna nekande swaret blifwit motiveradt, få år obestridligt, att de begagnade ordalagen lätteligen skulle funna synas innebära en mening, som mot artikeln i Augustana wore stildande. DÅ det nemligen säges, att de odöpta barnen ide funs nat förjpita? Guds når, och man ide gerna kan förjpilla hwad man ide eger; sa kunde det werkligen tyckas, som innebutes i dessa otd den föreställning, att barnen redan af natuten ega naden i Christo, då deremot bekännelsen lårer, att! barnen först i dopet blifwa af Gudi vu nåder upptagne. Men denna motfågelse löfer fig vod utan särdeles swårighet, om de ifrågawarande orden tolkas, såsom de böra, i bekännelsens ljus. De wisa ig då ingenting annat wilja fåga, ån itt de spåda barn, åt hwilka nåden i Shrifto ide blifwit genom dopet erbjuden tiden, ide heller funnat, genom nådens örfustande med otro, för sig förfpilla möjigheten att i en annan werld finna den cälsare, fom de hår icke kunnat In Men äfwen på detta sätt fattad och tolad, menar man, låter Catechesstockets åra i sjelfwa hufwudsaken fig ide förena ned ordulydeljen i Augustana. Ty den! iftnåmnda fotkastar ju utttyddigen fat en om barnens satighet förutan dop, då etemot det förra förlastar satsen om de