Norrländska Korrespondenten – 2 juli 1859, sida 2

men, men linnet war sedan def fammans bopad: af hans qwinliga ättlingars flit. Stolarna hade höga karnar och woro klädda med hemfödda kalfwars skinn, faftfatt med glänsande messingsspikar. Bredwid den stora hwitmenade spiseln stod en klecka med tafla af stäl oc wisare af silfwer, hwilka angåfwo både dar tum, timma, minut och sekund. Jfrån salen ledde twenae ingångar på pwar sin sida om spiseln til inre rum. Den era war stängd, ty innanföre hade fruntimmren fia sofkammare. Den andra stod öppen och förde till det rum, hwil fet förr begagnats af kronofogden, i hans lifstid. Der bade han också hårt lik för aderton år sedan. Möblerna derinne woro i samma fit fom i salen, fastän stolarna woro beflåde da med gul triumsant, liffom den hög: karmade soffan fom blott rymde trenne personer. Men öfwer soffan hängde ett porträtt af sjelfwa kung Carl, famt kapten von. Doders wäldiga pistoler. Hans wärja hängde deremot bredwid altaret i Rimito lyrka. Det war en eftermiddag i Juli månad.