Norrländska Korrespondenten – 23 april 1859, sida 3

bwarandra twå personer, fom redan iänge worit i ett ifrigt samtal, hwilket nu tycktes ha tagit en ändå allxvarsammare wåndning. Den ena af dem, ert ungt fruntimmer, af omkring 22 är, hade i fin blick något djupt lidande, fom ingar lunda war ett uttryd af kroppsliga plås gor, men deremot utmärfte ett swårmod, hwars följd wanligtwis år en för tidig död. Hennes röst liknade en på ufitånd hörd harpas förfwinnande ljud, och på hennes tunga uppsmälte orden i hwarandra till en ljuf och rörande harmoni. Hon war mid detta tillfälle klädd i djup sorgdragt och bar til hufwuddonad ens dast en stor swart voile, tillbakofastad. för att lemna ansigtet öppet, och nu fal lande wårdslöst öfwer skuldrorna och brö: stet, hwars bländande hwithet lyste Dderi genom. Den andra åter war en ung man, nås got yngre än hon, till yrket advokat, dock utan lun oc böjelse derril. Hand uppe fostran hade dlifwit wärdslösad under en likgiltig slägtinges förmynderskap, och den redan i barndomen märkbara fallenheten att göra ingenting hade utweckat sig till en werklig afst, för göromål. Hand ans