war Österrike Frankrikes mek härdnackad. motständare på fasta landet, och måste wik reden i Leoben afstå Belgien och Mailand samt wid freden i Pressburg 1805 hele Jralien. Tillevrand aaf wid detta iillsasle f.jsaren det märfliga rådet att från taga Österrike Italien, men til ersättning qswa det Moldau och Walachiet. Efter flager wid Wagram, då ÖOserrike war nåra nog alldeles frosjadt, ofwergaf Nas poleon fia förra politik, förmålde fig med en österrifisk prinsessa och ingick förbund med fin swarfader, utan att dock återgif. ma Österrike deg fordna stållmng i Curovå. Filjderna häraf blefwo afwen att Östertite i det afgörande ågonblicket före band fig med Frankrikes fiender, att fejsar Frang bidrog til att dethronisera fin fiwårs fon och att Napoleons fon dog fom österrikisk otficer. Med sådan framgång har Frankrike bes fämpat Ofterrife, oh få olocksbirmgande hafwa följderna warit, hwarje gång det lemnat den årfda polltifen. Hår år den första och wigtiga orsafen för Napoleon HI att uppträåda för Jtalien och mot Öd. sterrike. Kejsaren skall ide swika den po: litif, som under 250 år warit den äkta fcanska, och troligen ej heller begå det tel, hwartill personlig åregirighet och dynajtiska intessen förledde hans onkel. Den store kejsaren uttalade på St He lena samma orubbliga öjwertygelse om Itatiens återupprättande, fom han hyst uns der fin losante och segerrika ungdom, och lemnade Ttaliens saf som ett arf åt Frank tike och fin slägt. Detta år den andra hufwudgrunden för Napoleon III att åtaga fig Jtaliens sak. J wårt århundrade måtkas hos flera naltonaliteter en oaflåtlig sträfwan efter enhet och oderoende. Denna stråfwan fan ide trångas tillbaka, och hwad fom håri werkligen år beråltigadt, godt och sannt, skall också slutligen segra. Allmänna opi nionen i Curopa uttalar sig högljudt för Jsaliens bef-ielse, oh denna är en flor: makt fom det år godt att hafwa på sin sida. Detta år en tredje wigtia gnund för fejsaren att med allwar åtaga fly Jar liens sak. Jjall han seqerrift genomsorer temamma, fall ban ide endast blifwa den maltigaste uton afwen den mest populäre man i Europa. Hojer deremot kejsaren egenaditiga dynashiska ploner och är Jtallens beftl. je endast en flylt för dessa, då torp? han wid utförandet detaf ftöta på ocnwermwinnaliga swårigheter, och hans fall ide funna untwikas. Åit undertrycka Jtalien skulle för honom wara detsamma fom att skapa sig den bittraste oh Oför sonligaste fiende, fom ej skor något mede för att hånnas, samt act uppresa den all sånna opinionen emot sig. Kejsarens iif skusle tilochmed hwarje nnut wara ho. tadt af lännmördate, och slutligen skulle ban troligtwis jalla rett off:r för de thär. digt upprepade mordförsöken. Genom att befria Tialien Fille han åter tilwinna fig aumanna opimonens bifall samt skoffa fig en stark och trogen asfliterad med hänseenDe till andza planer, 1 er. förwärfwandet af Rhengränsen. Sunda fil kejsaren säkerligen föranledaa till att med allvar och krast åtaga fig Jtaliens sak, hufwudsakligen, emedan ett jådant steg ar i öfwetensstämmelse med Frankrifes 250 ariga polulk, med den Na. poleonska traditionen jämt med den al månna meningens rifining. Genom fin egen sorhet måfte jaken draga honom till sig. Hyser ban widare gående planer, få år detta wägen till bem, oh han ak tuappast såta fly hållne tilldaka af fruf tan för Oherrike. Vid konungens trotjenare, borgmästaren, ledamoten af kongl. musikaliska akademien Erik Johan West. mans graf, den 12 April 1859. , Se. . a