Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1859, sida 3

Sådan war Swerges fillrirg i betsan oj är 1809, sådant war lanfesalle: hos 1-09 års mån, i Mars månad, till föfterlkencets bemwarande werlsamme mån, te ådlaste, de utmåärst.ste, de bäste, detta land egde. Då wi med tadjarma bjertan i dag fira der feuetioära nannet af testa uiomordentligt wigtina, I Swergee ösen få of: nörante tildragdier, fom bildade ou wånoe punft for sängwartma litanden, en ut ginggpunft för san ce förten, huru skulle vi funna förgäta wår ssulo of kårlef oc erlänsla till upphofemännen och utförar: ne af 1809 ars sa nocwånciga, fom ydliga flutsbwålfning, ty denna Hatshbmålts ning war icke sådan andra flånder stiun. bom bewittnat, cn storm, fom hårjat, ådelägger och nedoryter all: fom kommer I dess wåg, och i fin framfart tuckes njuta af sielfwa forstöreljens wilda fröjder; den mar fastmera en fläkt of frihetens egen, fuska, upphifwande wind, det urgamla Swithiods lifsluft; den war en nårens bårele, som wal bryter isarnes hämmanbe fjettrat, förjagar te tunga timu:ornas bar, men oc under en kimnuad himmel snant gar att öfwer en besetab mart sprida tös tony gronsta och aya skordar! Ofiwertogade, fom wi äro, att i menfl. lighetend werlo ide herrskat ett oundwitligt ödes blinda laf, men att der, inom de af en bögre werlveslyrelje utstakebe gräns ser, fåra menskliga srafter imo wiljans shettbesamuing och handlingens fris mat, åletkalkom i bug, uti wår hägfömfl, mad wörbnad och tadsamhet, 1809 åre håga oc ädla getalter! Helsom med dessa kånslor bilpen af Georg Adlersparre, erinrom of huru han. med tanfers almar vå fin panna, med godhetens leende i fia blick, med hjertat lagande för del ärta och fora, egde, i silt alimärt etfända, genom hela fin en skilta och offert bana för:päårfwade, aldrig föruetade, winpu äckta personliga anseende der kraft, sonn fottearca för att samla temg sis sortrocntefuba oc hangifna wanner, ofwifliga teltagare i det belpdelsesuba forttage:s både faror oc åra. Helsem mer oessa kärslor minnet af Carl Johan Adlerkreutz. den beundrare bägljöraren, Fulands åssiling och forejyn, hjelten wid Siiajocki, fom, hår det borgerliga krigeta viväsriara siyar förmöte kande skockat fig öfver Swerges hufivudfidd och landamaren, träre fråm, Omgife wen af en haudjull ådelt dristiga mån, om med tåtig beslutsambet mtet blir:en ut bet åskivita molnets skåte och makten ur tet förbundade enwäldcts hand, om, mild mot den öfwerwunne, återgaf, utan bliodutgjufclie, utan forfeljelse, åt Swea foli råttigheten atv jjelj bekama:a ifsta et sin frumtid ohm fit nationliga wal! Uti ett oskujaktigt sammanhang betrafe te wi de bådo, til ett gemenjamt mål samwerkonde, hwarandra städjunce före. tag, genor hwilla bedja stejdade mån arundingt en årumtib af otthing, tryggar her och lugu för wårt land, återstäut def råttstullssänd och feld famr beredr en ide swag, men lagdunden tenungamafts med en befåstad, sansad solkjtihet efterlängtade