förening. Helsom derföte äfwen ned h det och tad ala de mån, hwilsa trofa och kraftfullt slsto sig till desfa behjert. de banöfförare för frihet och ljus! Oc dem ar oh, som, bland de många hädar gångne af 1809 års fosterlandsälskand mannafrets, ent någon oförgåtlig mår någon huld anjörwanot, — en älskasd fa der — må det weara oss fårunnadt att med tillgijwenhetena wårme, med den fon liga fänslans rörelfe, neslagqa en tacsam bhetens minnesblomma på den saknades re dan långe tillslutna gritt! Men helsom äfwen, och det med båd glädje och wordnad, de ådersianade, de akiningsbjudande mån, werfsamme delta qare i 1809 års owälfning, hwilka wi daa eqa den lyckan att sluta i wår krets. Det har af en mild försyn förunnats oss att på en dag, då wi samlats till firande af 1809 årg stora minnen, hår få egna en tacksamhetens wördnadsgård ät hr gref. we Carl Henrik Anckarswård och def bro: der hr öfwersten August Anckarswård. For det sanningstrogna minnet framstår bärwid den lifliga och lifwande inwerkan deras ungdomligt fvänfiga wiljefraft ute öfwat på det för mår räddning oundgängliga och lydobringande förctagets fraur gäng; huru de inasto fin själs eld och hänforelse hos de möjligen ännu tvecfans de; huru deras redliga nit, då och alltid warit med öf wertpgelsens fafkhet och hjertats oförswagade wårme egnad åt fosterlandets wål och mensklighetens saf; huru de, ån under representantkallets phyttroge na utofutag, an under jordbrufarens he drande vikeömödor, under åreus lopp bes warat ungdomskånslans friskhet wid per ännu på höga ålderdomen oaflätliga bemödandet, att fullkomna och förbåttra det samhållstillständ, de wid mannaåldtens inträde få kraftigt bidragit ait wårna och befästa! Deras närwaro, jemte närwaron uf de få ännn öfrige af 1809 års mån, fom wi hår fått omsluta, och af de båda anförarnes oftade söner, hedrar denna fest och skånker den def skönaste prydnad Mine herrar! Wå minneta himmel skela, ukt glansrita stjernot i en skon fonstellation, med strälande klarhet, i broder: lig förening, ewärdligt framstå dessa mör dade namn, för hwilfa wi utdedja cf att få höja ett hjertligt lefwe — Lefwe 1509 örs mån! Lefwe minnet of Adlerkrcutz i och Adlersparre! Lefwe arr Sart Hen I rif Andsriwård od ånverste August Auc i tarswärd! (Forti. I Ur Kapten Puff hemtas följande verser med titel: I fjol och I år. I fjol drogs in på staten I alla bättre hus, Na lefves utaf saten Alltjemt i sus och dus. Nog var han svår, vår penningkrig, Men blef man väl af skadan vis? Man villigt öra skänkte At pressens varningsrop, I hvar sin stad man tänkte: Det aldrig går ihop Att lefva som vi hittills gjort, Nej, låt oss göra bättring fort! Vi varit Mammons slafvar, Nu straffets tid är när. Fort ned i edra grafvar J olycksandar! — Här Ert välde är för evigt slut Så Lya och Högmod kördes ut. Och Tarfligheten trädde Inom grossörens dörr. Med spädkalfstek man glädde Den, som på Phenix förr Knappt fann en enda smaklig bit, Men nu fått åter sin aptit. Qaå härlada man näctan l