Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1859, sida 3

och slog honom, Dum Richard egnat ett ögonblick ät eftertankan, så hade han icke återgifwit slaget, men utan att befinna fig, faftade han sadelmakaren till golfwet. Nägon förlikning kunde härefter ide fomma i fråga. Den gamle mannen förflarade, att Did dagen derpå skulle föras inför domstolen och säuas i häkte. Nan: fon hade wisserligen förft slagit gesällen, men domstolsledamöter ha i allmänhet ingen sympati för gesäller. Den gamle mannen hade blänader; Det war säledes temligen troligt, att om Did komme inför rätten, han skulle blifwa dömd til fängelse oc sand att sällskapa med tjuf war oc stälmar. Efter att under nattens lopp hafwa wändt saken på ala fi dor, utan att se annat hopp om räddning ån genom flyften, fattade Did Hastigt sutt beslut, packade ihop hwad han egde, tog på fig alla fina klåder, boppas de genom det låga förstugufoönstret ut pa batan och wondrade sedan widare. Den tiden war en förrymd gesäll ans jetd för en wida större stälm än li mwäre dagar. Det fanns ingen, hywarken man eller qwinna i hela traften, der ten sige förs Did framlejwar fina dagar, wkan