Norrländska Korrespondenten – 26 mars 1859, sida 3

ride fom når det med ena handen gaf of Narva, gaf of Pultava med den andra — enwatdet, fom wått land aldrig mera skasl tala, utan ihärdigt strida deremot, såsom wåra fäder stridt hafwa, och hwars nunsta tillstymmelser wi skola qpäafwa, lik fom Herfules qwäfde ormungacune i fin starka hand. Detsöre når wi tömma en ål för den (3 Mars 1809, få år det för den defpouska prinsipens undergång hår i norden, och det war ur def spiskror, som jollets nya frihet en lässlappt vufiwa hf, flög öfwer land och sjö, utan att en enda drop. år spa blod flådade hennes hwita wingar. lil. Ja, anna herrar, en skal för den Dag då och nöden war fom ftörft, men ocksä, himten har ware tack, hjelpen fom nåt mast! För annu net of den 13 Mars 1809! uni. Öjter detta tal, fom oupphörligt afbröts Toi af ftormonde bravorop, ujsjöngos följans ufe, de verfer: fina pe: tige mer sta, er —— — —— nen Den trettounde Mars 1819. för: Mel: Se, ofwer dal och klysta Ec. ite Till andestum förfåron Eni minnets swarta sorg utt läg sårad sweuska åran den I S på czareus Sweaborg. ide SD, tag oss tiu be döde — ——— fed i Je harmens heta tär! hålk Det arma Polens ode op nesligt fotemtär! 5arl! Så ropet gick från kojan, fne. fran bygdens alla sålt; on, och blodet sten på bojan, ned i merd tåren sammansmalt. nd Ue enwaldosmaktens hjerna act, alit lemtens we gått ut. de i Men fralsningsstundens sijerna sitt framglanste doct ull slut. deFörtryckets nyck fick lära på ; af djetst beslutne man det i att Swerges gawla ata och ej strafflost hanots Ån; i Kring purpurns släp i tider ela slog ned ett blixteus flag isin od) tände få — omsider — före I en foltets ftihetsdag. C—en. 4aon Kaumatherren friherte Rudols Ceder ala strom besteg derpå itibuncn och foreslog tui stulen för 1509 åre man med följande ord: iellu Cu stor tankare, tecknaren aj Svea ri nde lfes häfder och swensta follete historm, har fom I yttrat, att, i tider af alman lamhet och hbet I forwirring, wid ett ulfgånd af upplöst teös-samhållsotdning, der inträder den enskil ers da hjelteftafstens naturtält. Galer ide ville I detta i fullt mån jemwål, når fomhåleind, ordningen går en med hwarje stund allt mid I mera hotande upplosning till mote; nar nen idoghetens förwarf ide mera ega nagon detrygghet mot godtyckets förfoganten; når ej!) Jet adelt folf, kåmpande mor fiendernås det I ffaror, lemnas utan en Öm och fucerlig oro omwårdnad, medan be tappres blod i ct me planlost fötswar fåsängt förspillee? Der, dåg om någonsin, galer det, art icke tröstlosi ene qwida ojwer fofterjordens olycor, ide oc en werlsaut förfjuska I eu föruvilande för: fall bidan; utan det gåller der, alt starpt fatta år si sigte landets fara, men och mojligheten etta af def räddning, fast besluta, djerft och Det, wir utfora detta manliga wår.