Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1859, sida 3

anfökan om rättighet att uppböro follektoch stambofsmetlen öjmet hela rikt, bar fått afslag på fin begåran, emedan Lalla lyrka eger något öfwer 32 tunnor kyrkotionde. Det bör bemätkas att kyrlorna i Bohus lån från ransta tiden jätt behålla fin tionde, hwaremor den i gamla Swerge bliswit wid reocmattenen indragen. Göteborgs gymanastum år t. er. grundadt på kyrfononden frön Smnåland och Westergötland. Wallnn sock-ubocr hafwa emeliettio sasom antra iohuslånningar, i enlighet med ett gammalt priviusgium, att lösa fyrfotionden med 3 daler silswermynt tunnan mot skyldighe: att sjelfwa underhålla fina förför, betalt fin fyrforie onde med 24 sk. blo tunnas, få att Pet betydlige tiondebeloppet i wärde motswarar 24 ror rmt, säger tjugespra ror. — Från Halastad strifwes, att en ue ning för folfstolelärare, orgelnisser och Hodare samt folsskolans och kyrkomusiiens wånner år ämnad att utgifwas derstäres. — Taul Handelstitungen skilswes från Stockholm unter d. 21 Jan. bland annat foljande: Håromdagen tog Drottuningen den nva matnråttningen i betraftande och wisare mycken belåtenhet öfwer anläggningen. Ee dermera stisade H. M. en uppmuntran af 10 rör bko ör hushaller skan och 3 ror bio åt hwardera af tjenstehjonen. Gudofruktan och Läscri. J hwarje menniskohjetta måtte of Ska. paren wara nedlaget ett frå tid färlet för fir warelses upphof. Uppfostran och led ning unter uppwårandet, har wanligen beingat detta frö ull utwedling — och de sedwanliga beredeiserne til mår första Nattwardsgång fom äro presterna öfwerlåtfne, fullborda wanligen denna planta, ehuru oftast till en drifhuswäx:. Cm. lertid pluggaa den volummöja Katekesen med tiähörunde gyundtrågor in i barnens hufwud fom ulanlexa, oc) försiäåndet har rwanligen den minssta delen i denna underwianmng Så berer da utgå de i weillden och antaga fom ariom: Frutta ohm älsta din Stapare, eljest blir du fördömd — såälsres mera af fruftan för straff, än böjelse för det goda. Uader wetltsbestyren gör måhända håndelsen att det unga sinnet kommet i beröring med personer jom äro sannt guofrustige of öfwettygelje; d. w. s. i motsatis till läsare af ata grader och läror — som wanligen tto sig lit Phariscen, bättre ån andra, och hwars hucgicuftan förr eller sednare urartar fig til skenheligbet — fommer nu, fade jag, det unga menlösa barnasinnet i beröring med en fådan sannt gudsruktig person få upplåter den sitt ungtomswarma hjerta till de inroäd hon erfar of wår religions arundsannmgar, utan att förwillaa af de strock som lasareligan urptukar och fom egen kfätleken förestufwar dem att ulsprita bland en ofunnig folämaesa; nysiken efter alla inttyd irreligionewäg. — Hon får härigenom fin ö wertygelse stadgad: Får låra att Gud, all färlets fålla, ide nesar fine barn någon oskoldig glädje, men will att det i arbetsamhet oc frilla bygder skall wandra fn kallelse emot, utan art med 2? Ram o ,fäGir.M.Da Dd eccc5g dfsll.