Sudan eller qwidan teo fig fördömde a den mindre kärleksrike Guden derföre at de njuta af det goda fom erdjudes den under wandringen — troende att hwa lifwet i materielt hånfeende fordrar, id år fördömligt af den, fom skapat allt naturen tisl menniskans förfogande, de detta ej öfwerskrider de lagar för måttlig het, fom finnes lefwande i hwarje christ ligt sinne. Kommer nu Återigen detta ungdoms. finne wid fin utflogr i werloen i beröring med läsareligan bur går bet mån ne då? — Nedstämmes ej detta finne ge nast af dessa mörka swärmeandar, fom blott predika botgörelse, säck och asko — utan att wilja medgifwa något werlosligt ändamål af lifwet, något materielt — utan blott en skändig suckan, en daglig fruktansfull bäfwan efter förlåtelse för de synder, som kanske aldrig åro begångne — lifsom wore Gud wredens och icke fårlee kens Gud. Läsarne sjelfwe åro måhända att förlilna wid grandet och bjelken och hwem känner ej deras gränslösa andeliga bögmod, låghet i sinnet under gudaktighetens sken, list och örontasslande, hwarmed de bewäpna fig för att wärfwa proselyter. Lägg nu härtill spionerier, förtal, fiendtlighet mot olika tänkande, och porirättet på en af wåra kringstrokande låforepredis kanter år kompletteradt. När nu sjelfwa predikanten är i håg grad okunnig i den lära han jöker utreda, få fan man ej an: nat ån beflaga de många offer fom falla af enfald och okunnighet i deras händer. Hwarföre fördömma all locksalighet i lifwer? Denna lustgård, fom Skaparens hand frambragt till mennistornas sällhet äfwen hår i tiden — ? Wåt rchrisina lära må wål hafwa till syftemål allt hwad rått och godt är — och således hafwa Indfaligheten till mäl i tid och ewighet? Video meliora proboqve deteriora seqvor år ett uttryck fom annu i dag utgor lögningen af den mörfa gåtan, wid motfägelfer. na i menskliga naturen. — Detta fan wara nog om läseriet, fom i def fåmre betpdelse wi skulle wilja anse fononvymr med den gröfsta ogudaktighet. Gudsfruktan sides med läseriet synes funna sammanfattas i korthet sålunda: Srbetfambhet i förnöjsamt finne, tron vå Skaparens kårlek och mildhet, ödmiukhet och hopp om hans öfwetseende och förbarmante; Läjarens thes år deremot sjelfkärlek, andeligt högmod, skenhelighet och ett närmande till Jesuiternas regel i afseende på wärfwandet af pyoselvter: ändamålet helgar medlen. (Amåls Weckoblad.)