Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1859, sida 3

hjertat på mig. Men det war något, fom jag wille säga, bara ni ej blir ond på mig. — Säg ut hwad du mil, Npp. — Ni bar en far ber hemma i Swe. rige, nådig herr Fändrik? — Ja, ja! — Och en mor sedan ... — ÄAfwen det fåra, oyrbara föräts drar! — Ni får ej glömma dem, nådig her. re. DÅ jag tänfer på att komma hem utan er ... od kanske utan en enda rad ifrän ev til på föpet, tappar jag modet. Ni mine skrifwa, om också blott några rader, till dem ... lofwar ni bet? Paqualin tröckte den gamle krigarens hand, utan att swara honom ... men en tår rullade utför hand ögon. — Du stall få ett bref, innan jag går ut i morgon. — Toad, nådig herre, tad! — Ga nu och lägg dia, Rapp; men dsöm ej att wacka mig tidigt i morgon, (Fortsättning.)