Norrländska Korrespondenten – 19 februari 1859, sida 3

förmått böja hans hufwud eller frogja hans mod. Likgiltigt för hwad fom passerade onkriag honom, förblef han qwarstäende på sin plats wid pelaren. Flertalet af gästerne Hade redan fame lats, och man spelade nu upp till förfta dansen. J denna stund öppnades salongdörren och twänne unga fruntimmer, åtföljde af en äldre man, inträdde. Man skulle kunna säga, att dessa tre egentligen blott woro en enda — emedan twånne af dem helt och hållet före swunno wid anblicken af denna enda. Denna enda war ocksä Fransiska. Hennes skönhet hade aldrig wisat sig fullkomligare än nu. De, fom kände henne förut, trodde fig märka att den wans ligtwis få framstäende lifligheten i hen: nes wäsende liksom lemnat pla:g för mes ra regelbundet allwar; de återigen, som ej förut kände henne, sägo i allwaret än. nu få mycken ungdomlig själfullhet och barnslig oskuld, att de ej kunde skilja fir blid ifrån henne. Man funde ide be trafta henne, utan att beundra henne man kunde icke känna henne, utan att äl