Norrländska Korrespondenten – 19 februari 1859, sida 3

ide på något nöfaktigt fått fan förklara freaturen8 fudan, utan att antaga att, I i alla föremål, andewäsenden fitta liffomi! bundna, inneboende och bidande att war: da frie ur förgånglighetens träldom, talas det öppet i den Heliga Skrift om englar, som woro bundne i den stora elfwen Euphrat Deraf slutar jag, att icke blott hos mig, icke blott i djuren, utan ock i blomstren, ja, inom hwartenda föremål inom naturen fitta andar bundne af fra: parefraften, de der sucka och längta efter befrielse. Detta synes oc i sanning wara Gud wärdigt, att Han nemligen alleftådes är omgifwen af lif och rörelse, och det få mycket mera, fom Han af Christus uttryckligen förklaras wara de lefwandes och icke de dödas Gud. Utom detta, som swårligen kan bestridas, ligger det hos men niskan allestädes en afgjord benägenhet, att med osyaliqa skyddswäsenden wilja omgif va allt, och i synnerhet sädana fällan, der mennisktokraften på något större fått yttrar sig. Jnom en natur, fom, efter all fannor likhet, år uppfylld af fådana andewåsenden, måste od en disciplin widmafthållas, i synnerhet med afseende på menniskokraften, som, inom det synliga, år den enda, som kan med moralisk frihet yttra sig och så. ledes den enda, som kan åstadkomma en rtubbning, stridande emot skapelsens stora id Denna ktaft, fom får werka för Guds i: ändamål, får dod ide med fin werffambet I förstöra hwarken fin egen eller and ras tillwarelje och bestämmelse. Skulle emellettid den sjelfmedwetande menniskokraften kasta sig in i ett sådant förhållande, så utsträcker Gud genast Sin allmakts hand att, genom ett eller annat medel, tvgla, råtta och bestraffa den personlighet, son åstadkommer oredan. Menniskokraften fan wisserligen, i af: seende på andra menniskor, handla få hemligt, att den blir af dem obemärkt; men aldrig kan en menniska så djupt fordölja fina gerningar, att de bli af de andra inom naturen boende andarne helt och hållet obemärkta. Tron härpå år den: samma, fom tron på en allseende och all wetande Gud. Ett folk:ordspråt säger ock: Buffarne ha ögon. Således, om men: niskan tror fig funna aldrig få hemligt anlägga och utföra illbragd, ja få hemligt, att den kunde undgå mennaskors uppmårt samhet och de menskliga lagarnes straff dom, få undgår den ändock ide Guds, I utan är det just öfwer sådana handlingar , Ii synnerhet, fom den uppenbarar fig både i fin betönande och hämnande råttfardige ti bet. — —— — —— — — -— —— na—H—u—— — Lt