Men våfåljande dagen, marknadsdager upptäcktes ytterligare twenne dylika sedla i allmänna rörelsen, hwilfet gaf anlednin att i häkte inmana Anders Andersfon oc underfofa hans hemwist. — Förlidne gär dag war ransakning i målet inför rådhus rånen, derwid genom wiirnesderättelse upplystes: att Anders Andersson redan pc Lomaryds den 21 sistl. Januari hos west götehandlanden Rydin försökt uvrångl: en falsk 50 rdrs sedel, liknande Mälare provinsernas enskilta banka, men blifwi afwisad; att samme Rydin, då han på Etesjö marknadsafton åter igen fick fe er likadan sedel utbjudas af Anders Anders-. fon, påropat t. f. stadsfifkalen och lemna: de saken åt honom; att Andersson hos en annan westcgötehandlande marknadsaftonen köpt 2 alnar kläde och på en dylik sedel fått tillbaka; att Andersson af en mjöl —R äfwenledes marknadsaftonen köpt 814 lisp. hwetmjöl och lemnat en pylik sedel i betalning samt derpå fått tillbaka 333 ror; att dessa begge senare affärerna uppgjordes, utan att mottagarne af de falska sedlarne Haft någon aning om de ras beskaffenhet förr ån följande dagen, då granstning af desamma skedde i en ban: delsbod, i följd af ryktet om falffa sedlars omlopp, att Andersson i en annan ban: delsbod för någon tid sedan begärt få köpa florspapper och erhållit tunnt poftpapper, men efter en weckas tiv återföms mit med detsamma och saar det wara odugligt för hans ändamäl samt: begårt att få annat papper, då han erhöll tunnt ma: skin tryckpapper, sådant fom i Handeln brus far läggas mellan tedridor, och intygade wittnet att det war samma sorts papper, hwarå de falska sedlarne blifwit gjorda. Slutligen hördes en dräng, som warit i arbete hos Andersson sedan sistl Ottober, och fom wittnade, att Andereson diutade stänga sig inne uti en s. k. odestuga, dit ingen fick komma in till honom utan att först fnacka på dörren, fom ide uppe nats förr än locket till en i stugan stående kista smällt igen; att wittnet wid fina besök i ödeftugan fett pappersremsor och bledbitar på golfwet och på ett bord, samt att wittnet den 3 dennes wid mddagstiÄ! den sett Andersson beqifwa sig upp på ödeftugan med ett pressjern i handen, hwaröfwer husjolket yttrat fin förundran. — Utprånglingen af de twenne sedlarne oc) uppföpet af papperet gjorde den tills; talade intet försök att nefa till; men tö. rande åtfomsten af sedlarne hade ban flera j hwarandra motsägande uppgifter. Den i tredje sedeln, den för hwilten han futte I hafwa köpt kläde, wille han deremot ide widfännas. ehuru klådet funnits i hans heus; och rörande ätkomsten af detta du fade ban åter upp en af dessa historier, hwars hopspinnande ban iycks hafwa mera sallenhet för än just skicklighet uti. Den ofwannämda under sokningen i Anderssons bus hade så aflupit, att atskilliga saker af misstänki beskaffenhet funnus dels i ödeftugan och dels i hans boningsrum, fåfom: papper af samma fort fom de falska sedlarnes; Papper med mångfaldigt upprepade öfningar i skrifning af bof: stäfwer och slängar, bett synnerligen ofta