Norrländska Korrespondenten – 4 december 1858, sida 2

werket i Umeå, ver hädanefter bör både på den clagfiffa och reala linien full ständigt meddelas den under wisning, fom Sfolnadgan föreskrifwer, endast förmårfe wat competence till Rectorat wid 5 class fig skola, han luikwäl må tills widare bi behålta jamma befattning, dock endast med lön från 1858 ars början såsom Rector wid Öclassig skolo, nudess skolan i fin utwidgade sorm trådt i wertsamhet; av nuvarande Rector i Luleå skall uppdåra från samma tid lön såsom wid 2-clagfig skola, ulldess angående vet beslutade nya larowettet derstades blifwit slurligen i Nå ocr beslutadt, då äfwen stall serordnas få wål om Rectors derstädes, fom nus warande Rectors i Piicå löncrätt; art för yngue låraren wid Piteå lätowetk, hwilfen endast har constitutorial, fullmagt uls widare ej utfärdas; att nuwarande Rector i Sundewall jtån 1858 års början uppbår lön såsom wid 5. tosig, skola; att mellan Rector och blujwande Lectorer i Densuno och Umeå läroämnena fordelaa, på fått lampligast anses, deck att theologi lej forenas med latin eller mathematik, eller de 2 sistnämnda med hwaroudra; att för kande till deesa tjenster aflägga Pdifpuras tionsspecimen i det ämne, fom för bhufwudämne förklarae, jemte fördlågningås prof med öfwersta afdelningen of Hernösants lärowerkf i ala sysslan tillhörande ämnen samt råtta sctipta enligt 65 g 3 mom i Ekolstadgan. — Oskarsdagen firades härstädes med stor middagsbjudning hos Hr Lunds. höfdingen och subskriberad bal å mufiffas len på aftonen. Som wanligt flaggades från stadens s. k. Kastell, Sjomansskolans lokal och Tullhuset; hwar jemie kanosalut gafss från Kyvrkoplanen fl. 8 f. m. och 1 esterm., med fyra skott hworje gång. (. b.) Sundswall den 1 December. Oscarsbalen i Onsdags war härstädes taltilt besöft och myckt animerad. Wid stälen för Å Ma Konurgen affjöngs folk: I fån gen. Den Kongl. Kronan med det Kongl. namnet inunder woro ilbuminera-. de och gåäfwo en wadet anblick. — Dllettanten påstår, att Norrl. Kors resondenten ogillar bang wonhga fått att anmärfa ech tadlo hwad fom sådant förtjenar. Detta år osanning. Bi haft wa endast guwit honom det råder om i sina anmätkningar ide afwika från forna forhållandet, bu ilket wi anse dera wara en Tunmgs sörnån. sia ognam ärke och råtta bestärmelje. Pa forma gång Dil., som han sager, mill håla tummen på cgat på offentliga wederböronde, bör han äfmen göra detsamn a på fig sjelf, och fromförallt hålla fig wid sanningen. Mt uppgiften i Dil., rerande kewefningen mid i— Kronohälte år en osannirg, fan ju ide fornekaa. Man borde då funna wänta, att Dil, derom uderråttad, rattade mitaget. Men i stahet ondgores han öfwer den lemnade upplreningen om rätta ferhållandet. Är detta funningsfårs lel? At detta att uppiplla fin pligt, såsom Tidningestrifwar!? Och det wan: Annnnnnnnnn A — UEU