Norrländska Korrespondenten – 4 december 1858, sida 2

mer, sade jag, dä är det bättre aft du antingen sätter dig wid pianot och fjunger en af dina små wisor, eller eck går ut i fris lufter; du har suttir inne hela dagen och år blef oh islamäende. Men aldra bäfl är att du lägger dig; dettäns fer jag att göra. — Arbetet är på långt när ej firdigt, fwarade hon, — Jcke ett enda ssygn, säger jag dig, Lettie. En kyss, ett godnatt, oc sedan ga. — Du trodde ju ej på doktor Nash? — Nej jag tror ide alls på benom. Fastän mitt hjerta war fult af tivtife wel, låg det något öfwertygande i min ton, fom lugnade benne. Jag drog min nal upp oc) ned, lade mig ej före klockan 3 på morgoner; men mer än en tar hade runnit från mina ögon, hwilken gjort afbrott i sömnaden. Lettie och jag woro ensamma i mwerle Den. Wi hade hwarken fader eller mos der, och oss wetcrligt inga slägtingar. Lettie war fjutton år, jag fyra år äldre. Wi woro bada sömuerskor, arbetade än bemma, ån borta för dagspenning. Wi bebodde ett strox utom fladen beläs get bus, betäck med halmtak. Man hade